Enbart under tisdagen rapporterades 56 nya fall av covid på Gotland, rapporterade Helagotland. Under måndagen var det 58. Totalt 114 fall på två dagar. Det är en oroande utveckling. Samtidigt är en hög andel av gotlänningarna vaccinerade och om de som fått sina sprutor ändå får sjukdomen, så blir sannolikt inte lika sjuka som om de varit ovaccinerade. Den senaste varianten av sjukdomen som fått stor spridning, omikron, tycks vara mer smittsam än tidigare varianter, men å andra sidan verkar det som att sjukdomen heller inte bli lika svår som vid andra covidvarianter.
Men det är mer än själva pandemin som oroar mig, måste jag medge. Regering och riksdag har under pandemin vant sig vid att utfärda regler och restriktioner som starkt påverkar och begränsar våra liv. Jag hoppas att vi inte därmed har öppnat en Pandoras ask, så att det som sluppit ut inte kan tas tillbaka igen.
Jag menar inte att den pågående pandemin kommer att pågå i evigheter, även om det nu känns som om den redan gjort det. Men när covid slutar att vara en pandemi så kommer med ojämna mellanrum mer eller mindre farliga smittor att drabba landet. Även en vanlig säsongsinfluensa skördar många offer. Kommer dessa influensor i framtiden att motivera att makthavarna vidtar nygamla extraordinära åtgärder som blir alltmer ordinära för varje gång de införs? För vår säkerhet, hälsa och trygghet, så klart.
När politiken tillfälligt ges utökade befogenheter att diktera våra liv, så riskerar den att hitta nya skäl till att denna makt behöver användas igen.
Ta exempelvis Storbritannien under och efter andra världskriget. I ett storskaligt krig införs något som skulle kunna kallas för en planekonomi och en lång rad varor ransoneras. Men i Storbritannien fann man anledning att vidmakthålla ransonering långt efter krigsslutet 1945. Klädransoneringen avslutades först 1949. Bensinranseringen 1950. Godis-och sockerransoneringarna 1953. Köttransoneringen 1954. Ransonering av mjölk och reglering av mjölkpriser ledde till att en typ av ost, som kallades Government Cheddar, tog över nästan hela marknaden. Andra ostsorter kunde få en renässans först i mitten av 1990-talet, efter att regleringarna tagits bort.
I Norge fortgick ransonering och priskontroll efter kriget ända till 1960!