Under våren presenterade Tidö-partierna en ny och uppdaterad version av förslagen om att tillåta gårdsförsäljning. Ihop med kraftiga begräsningar i hur stora mängder man får köpa direkt av en producent så måst man också betala för en föreläsning eller guidad tur på destilleriet, bryggeriet eller vingården.
Det blir tydligt att det är KD som har hållit i taktpinnen, vilket visserligen är logiskt då det är Jakob Forssmed (KD) som är ansvarigt statsråd för dessa frågor. Vad som inte är speciellt logiskt är varför man gav ett statsråd som så uppenbart inte håller med vad resten av regeringspartierna, eller en majoritet i riksdagen för den delen, tycker. Att man har gett Forssmed och KD ansvaret har nu resulterat i ett försenat och urvattnat förslag. Allt för att skydda det heliga detaljhandelsmonopolet.
Ett detaljhandelsmonopol som egentligen inte längre fyller något syfte. Trots en ständig liberalisering av Systembolagets öppettider och tjänster så fortsätter alkoholkonsumtionen att sjunka. I en rapport från förra året kommer tankesmedjan Timbro fram till att den genomsnittlige svensken har ett lager för två månaders konsumtion av alkohol hemma. Rapporten visar också att de nordiska länderna med någon typ av alkoholmonopol också bunkrar rusdryck på ungefär samma nivåer som vi gör i Sverige. Vilket tyder på att i stället för att man begränsa konsumtionen så gör Systembolagets öppettider bara att folk ser till att han stora mängder alkohol hemma.
Men i grund och botten så spelar inte dessa argument någon roll för monopolets försvarare. För dem är grundar sig allt i en föreställning om att det vuxna människor inte klara av att ta beslut om sina egna liv. En tanke om att de alkoholhaltiga drycker vi köper först måste godkännas av ett statligt företag. Detta är en syn på medborgare som inte borde finnas kvar år 2024. Vi kan ta egna beslut och behöver inte att staten styr våra liv.
Det är nu hög tid att sluta dutta i kanterna på svensk alkoholpolitik. Det är dags att vi tar klivet över från ett förmynderisamhälle till ett samhälle där politikerna litar på att medborgarna kan ta egna beslut om sina liv. Där varje vuxen människa blir behandlad som just en vuxen människa.