I debatten om de stora besparingarna på Gotlands Folkhögskola har det framförts att just Folkhögskolan tidigare sluppit undan sparkrav. Därför lägger den borgerliga majoriteten i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, GVN, merparten av nämndens sparkrav på Folkhögskolan.
Att Folkhögskolan sluppit undan besparingar har bland annat förmedlats av Gotlands Allehandas politiska chefredaktör som i gårdagens ledare skrev följande. ” Grundskolan och gymnasieskolan har genomgått budgetutmaningar där man fått kostnaderna att åtminstone närma sig riksgenomsnittet medan folkhögskolan suttit i orubbat bo.”
Problemet är att den retoriken inte stämmer med verkligheten.
Under de tre år som den förra rödgröna majoritetens sparpaket löpte har Gotlands Folkhögskola fått spara 2,5 miljoner kronor. 500 000 kronor under 2017, 1 miljon 2018 och 1 miljon 2019. Detta kan man läsa ut av nämndens handlingar. Dessutom fick Gotlands Folkhögskola uppdraget att under 2018 se över hur man kunde öka andelen statligt finansierade deltagarveckor. Så att det inte sparat på Gotlands Folkhögskola är helt fel.
Nu är inte det stora orostecknet för folkan den okunskap eller ovilja att se bakåt på vad som egentligen har hänt. Nej, det stora orostecknet för Gotlands Folkhögskola är Andreas Ungers uttalande om att det inte längre går att spara på gymnasieskolan. Hur tänker sig den ledande borgerliga minoriteten spara de tänkta 140 miljonerna de kommande två åren? GVN kan knappast slippa undan med så stora besparingskrav på nämndernas verksamheter. Jag är uppenbart oroad över Gotlands Folkhögskolas framtid om de borgerligas budgetförslag går igenom även för 2021 och 2022.
I går beskrev jag hur politikerna från den borgerliga minoriteten tillsammans med Sverigedemokraterna i tekniska nämnden vill försämra möjligheterna för personer med funktionshinder att ha ett rikt fritidsliv. Detta genom att slopa månadskort plus och istället införa ett arbetsresekort. När frågan diskuterades i nämnden ville den rödgröna oppositionen att det skulle genomföras en social konsekvensanalys av beslutet. Något som borgarna och SD inte ville veta av. Jag är inte förvånad över att den styrande politiska ledningen inte heller denna gång ville se en konsekvensanalys av sitt beslut. Det har liksom blivit deras sätt att kunna smita undan och skylla de åtgärder som besparingarna framtvingar på tjänsteorganisationen. Något vi lär få se i ytterligare tre år, innan det blir dags för en ansvarstagande politisk ledning att ta över.