Barn- och utbildningsnämnden beslutade på mötet i tisdags att den behöver än mer underlag för ett beslut om framtidens skolorganisation. Politikerna bad tjänstemännen om en ytterligare utredning. Uppgiften är att ta reda på hur skolan bör organiseras, och vad konsekvenserna blir, om två av de nedläggningshotade skolorna, de i Kräklingbo och Öja, inte alls läggs ner utan istället blir kvar.
Det är en rimlig, motiverad och förväntad begäran, tycker jag, och ska inte alls tas till intäkt för att partierna förbereder en reträtt från allt vad en omorganisation skulle medföra. Utredningen valde att föreslå nedläggningarna i Kräklingbo och Öja, trots att detta skulle innebära att skolans organisation inte skulle leva upp till servicestrategins krav.
Tjänstemannautredningen av framtidens skolorganisation konstaterade att den inte låtit sig begränsas av servicestrategin och motiverade detta bland annat med:
"Att förslaget ändå frångår servicestrategin inom dessa två områden beror på att rimlig tillgänglighet i tid i förslaget likställts med de gällande reglerna för skolskjuts, i kombination med övriga delar av de vägledande strategierna. Detta med en framtidssäkring av kvaliteten på verksamheterna som grund."
Detta skulle kort kunna översättas med att utredarna anser att skolan blir tillräckligt tillgänglig på hela ön även utan skolorna i Kräklingbo i Öja, kanske för att man har en bättre och mer "högupplöst" bild av konsekvenserna än vad servicestrategins författare hade. På så sätt anser man sig väl ha levt upp till servicestrategins anda, om än inte till dess bokstav.
Politikerna var uppenbarligen av en annan mening när servicestrategin fastställdes. Och det var väl meningen att servicestrategin ska vara mer än en betydelselös hyllvärmare som inte behöver beaktas. Tvärtom ska ju servicestrategin vara vägledande för politiska beslut. Så det är inte det minsta underligt att barn- och utbildningsnämnden begär en utredning av hur skolorganisationen bör förändras, under förutsättningen att skolorna i Öja och Kräklingbo ska vara kvar.
En ny utredning får väl visa vem som har rätt och det är politiken som har tolkningsföreträde och gör det slutliga avgörandet.