Det förekommer många vidlyftiga men helt ounderbyggda vallöften om nya bostäder i valrörelsen, från vänsterkanten. Vänsterpartisterna Saga Carlgren och Jörgen Benzler lovade exempelvis på onsdagens insändarsida:
"Bygga fler bostäder, inte minst hyresrätter."
Oklart hur. Och oklart hur de som behöver bostäder ska klara hyrorna i nyproduktion. Speciellt som dryga byggkostnader ofta pressas upp ytterligare av fördyrande särkrav
Jag kan, med lite inlevelseförmåga, förstå varför vissa politiker drömmer om massproduktion av hyresrätter. På något sätt vill man möta ett grundläggande behov och skapa tillträde till bostadsmarknaden i en politiskt sanktionerad och planerad boendeform. En fungerande marknad för hyresbostäder skulle dessutom skapa utrymme för rörlighet och nya medborgare och unga på väg ut ur föräldrahemmet.
Men det är inte en sådan hyresmarknad vi har. Vi har en sönderreglerad statisk hyresmarknad där många sitter kvar på kontrakt för bostäder de egentligen inte längre behöver och en ofta osanktionerad andrahandsmarknad som tär på dem som söker men saknar ett eget boende.
I TV-programmet International House Hunters letar deltagare som flyttar över nationsgränser efter sina nya hem. I avsnitt där flyttarna försöker söka sig till Sverige konstateras alltid att hyresmarknaden är nästan omöjlig i Sverige och avvikande ifrån vad de är vana vid. De tvingas köpa sig ett boende på en marknad de inte känner. Eller betala ockerhyra.
När hyresreglerade hyreskaserner gjordes till officiell svensk politik så styrde man bort från boendeformer som ger större trygghet och egenmakt. Hyresgästen är en klient som, om den fastnat i boendeformen, har gått miste av det oberoende som det innebär att äga sitt eget hem.
Politiker drömmer om hyreslägenheter. Det gör antagligen också många som saknar eget boende. Men det stora flertalet drömmer om ett eget ägt hem, ofta ett småhus. Men det byggs falltför få småhus, jämfört med efterfrågan. Politiken planerar hellre för boenden som motsvarar deras bild av ett effektivt anordnat samhälle. Gotland skulle behöva en ny egnahemsrörelse för att skapa den typ av nya småhus som efterfrågas av gotlänningar snarare de som söker fritidsboende. Om fler gotlänningar får möjligheten att skapa ett eget boende kan det kanske till och med skapa utrymme för andra på den överbelastade hyresmarknaden.
Bostadspolitiken behöver pluralism. Ett ensidigt fokus på att pressa in så många som möjligt i hyresbostäder som de inte äger skapar uppenbarligen inte en positiv samhällsutveckling.