Medan Region Gotland slår knut på sig för att fortsätta hålla skolor med för få elever öppna, så är det samtidigt andra skolor där eleverna inte får plats. Som en tillfällig lösning så planerar man nu för en utbyggnad vid Romaskolan i form av så kallade paviljonger, för att kunna husera alla elever. Det är en temporär lösning och en mer illvillig term för utbyggnaden skulle kunna vara baracker.
Paviljonger är tillfälliga lösningar som ofta tenderar att bli mer eller mindre permanenta, eller åtminstone långvariga. Den fastlandsbelägna låg- och mellanstadieskolan som jag själv gick vid en gång i tidernas begynnelse –alltså i början och mitten av 70-talet – var en sådan temporär lösning. Den är fortfarande kvar, med en mer än 50-årig historia, även om den under tiden genomgått en omfattande renovering och upprustning. Andra paviljonger avvecklas först när tillfälliga bygglov går ut och inte kan förnyas.
Boverket beskriver användningen av paviljonger:
"I tillväxtkommuner är det ett återkommande problem att skolorna saknar kapacitet att möta det ökade behovet av platser i skola och förskola. Detta kan resultera i temporära lösningar som paviljonger för att klara topparna."
Denna beskrivning för ju inte omedelbart tankarna till att paviljonger är en lösning som borde vara nödvändig för Gotland och Roma.
Det kan naturligtvis – för stunden – vara billigare att bygga paviljonger än nya permanenta byggnader. Men det är ju ett tämligen kortsiktigt synsätt. Om man är osäker på skolverksamhetens mer långsiktiga behov av lokaler så kan man ju ändå bygga för en mer flexibel användning av nya permanenta byggnader.
Även om det kan bli långsiktigt dyrt och inte är en effektiv användning av resurser så behöver paviljonger inte vara en dålig lösning för eleverna och personalen. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över varför man för hundra år sedan – och längre tillbaka än så – hade råd och möjlighet att bygga ståtliga stenhus som fortfarande används som skolor i dag. Samhället var som helhet oerhört mycket fattigare då än vad det är i dag och skatterna var dessutom mycket, mycket lägre än i dag. Ändå var det då man byggde permanenta utbildningspalats medan vi i dag smäcker upp paviljonger som inte är tänkta att användas mer än några eller högst tio till 15 år. Det säger något om vår tid som inte är helt igenom smickrande.