Så många turister innebär också en belastning på viktiga samhällsfunktioner.
När regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin säger sig vara positiv till en turistskatt hade hon samtidigt bra argument. Turismen skapar en press på ett flertal av Region Gotlands verksamheter och som det ser ut i dag har regionen svårt att klara av den pressen.
Kommuner som blivit populära att resa till på sommaren har en stor utmaning i att lösa den högre belastningen på deras service samtidigt som de kommunanställda ska ha semester.
Det kan röra sig om exempelvis renhållning som är rätt personalintensiv. Stränder, gator och promenadstråk som ska städas och toaletter som ska servas och eller tömmas. Dessutom är det fler hushåll med där både sopor och latriner behöver tömmas.
Ett annat exempel är hemtjänsten som får fler vårdtagare under sommaren när sommarstugorna fylls. Allt detta händer även på här på Gotland.
Till detta kan vi även räkna in den ökade belastningen på det kommunala VA-nätet där det finns fler kommuner som drabbas av vattenbrist under somrarna.
Sjukvården på fastlandet har en fördel i att tillhöra en större region med flera sjukhus och vårdcentraler geografiskt utspridda. Jag tar för givet att de flyttar personal mellan sina enheter beroende på behov. Så när människor reser till sommarvistelsen kan sjukvårdspersonal till viss del följa med.
Här på Gotland har vi bara ett lasarett och belastningen på vårdcentralerna ökar på hela ön.
På Gotland har vi även den återkommande diskussionen om vem som ska betala underhållet på alla de enskilda vägarna som blir hårt belastade av besöksnäringen. Vägar som leder till välbesökta turistattraktioner som exempelvis badstränder.
Under det senaste året har vi sett hur utmaningarna blivit för tuffa för slamtömningen, sjukhuset, vårdcentralerna, hemtjänsten och nu senast tandvården. Dessutom ligger utbyggnaden av VA-nätet långt efter främst på norra Gotland, men även för Visbys räkning.
På norra Gotland har regionen till och med blivit ålagda att bygga ut VA till Hideviken genom domstolsbeslut. Något som kan bli problematiskt då regionen i dag inte har tillräckligt med vatten för att klara av att försörja så många fler abonnenter på norra Gotland, än de som redan är påkopplade.
Nu är det inte skattemedel som går åt till VA-nätets kostnader utan den VA-avgift som tas ut. Det så kallade vattenkollektivet, alla som har kommunalt vatten, är de som får betala för drift och underhåll, och nya abonnenter får stå för utbyggnaden till deras fastigheter.
Men kostnaderna för utbyggnaden belastar ändå regionens investeringsbudget, och minskar möjligheten till andra investeringar.
I och med inflationen har Region Gotlands ekonomi blivit hårt ansatt. Sjukvårdens kostnader har skjutit i höjden och de kommunala verksamheterna som tidigare kunnat nyttjas som buffert börjar också gå på knäna.
Gotland är fantastiskt på många sätt vilket många fler än vi gotlänningar upptäckt.
Gotland är fantastiskt och jag förstår att många vill komma hit under sommaren eller skaffa ett eget sommarparadis på ön. Men med över en miljon besökare per år blir kostnaderna därefter. Och när resurserna är slut blir det svårt för öns politiker att upprätthålla den service som både boende och tillfälliga besökare kan kräva.
Då är det inte så konstigt att regionstyrelsens ordförande vädrar en tanke för ett sätt att hitta nya inkomster från en rätt resursstark grupp.
Problemet just nu är att kommuner utifrån skattelagen inte har rätt att införa en turistskatt, så frågan faller därmed platt.
Men bara att lyfta de utmaningar som landets turistorter står inför är klokt. När Gotlands utmaningar dessutom sticker ut skulle det vara i det närmaste tjänstefel om öns högsta politiker inte ger sig in i debatten på ett sätt som får media att uppmärksamma Gotland och öns unika förutsättningar som landets enda ö-region.
Nu är ju turismen inte bara en belastning utan även något berikande. Öns besöksnäring omsätter enorma pengar årligen och är en av Gotlands huvudnäringar, med en högre andel anställda än i riket för övrigt.
Förutom att turismen medför ökad handel, fler hotellnätter och fler restaurangbesök ger alla besökare större möjligheter för olika former av kultur. Exempelvis alla konserter med stora artister, vilka knappast hade uppträtt här om vi inte hade haft så stor andel turister.
Magnus Uggla på Stora Gåsemora 2017. En av alla landets toppartister vi fått möjlighet att ta del av.
Frågan är då hur vi kan få besöksnäringen och gotlänningarnas vardag att leva i symbios. Och den frågan är så mycket större än bara en fråga om turistskatt, men det har ju fungerat relativt smärtfritt under ett stort antal år.
Men när pengarna sinar och belastningarna går från utmaningar att ta sig an till smärtsamt synliga utgifter i stora underskott då tär det även på den så viktiga symbiosen. Vilket vi måste vara medvetna om och kunna stå emot.
För turisterna kan leva utan Gotland, men Gotland kan inte leva utan turisterna.