Under den senaste stormen var FÄrö avskuret frÄn storön lÀngre Àn nÄgon kunde minnas nÄgonsin hÀnt förut. Gotland isolerades ocksÄ nÀr fÀrjor och flyg inte kunde gÄ, nÄgot vi Àr mer vana vid men oftast bara för korta stunder.
KlimatförÀndringarna leder till "mer" av alla olika sorters vÀder. VÀrmeböljor kan eventuellt fÄ Gotland att utgöra ett lockande alternativ med tanke pÄ nÀrheten till hav och svalka oavsett var man vÀljer att bo.
Insikten om att man under stormvÀder kan bli bokstavligt talat strandsatt flera dagar Àr sannolikt ett mindre lockande scenario.
Helt oberoende av vÀderförhÄllanden kan Gotland ocksÄ slÀckas lÄnga stunder dÄ strömmen av olika anledningar slutar fungera. Eftersom Gotland inte Àr anslutet till det nationella stamnÀtet fÄr vi klara oss bÀst vi kan tills strömmen kommer tillbaka.
Ett hittills hypotetiskt scenario Àr att hamnen i Visby av nÄgon anledning inte gÄr att anvÀnda. Det kan gÀlla farliga utslÀpp eller att fÀrjelÀgen förstörs av vÀder och vind, till exempel. Trots Äratal av konstateranden att behovet av en reservhamn Àr stort, finns det fortfarande ingen reservhamn.
VĂ€der, sjukdomar och miljökatastrofer kan innebĂ€ra svĂ„ra konsekvenser var man Ă€n bor. Men bor man pĂ„ en ö mitt ute i Ăstersjön sĂ„ Ă€r villkoren annorlunda Ă€n om man kan transportera förnödenheter via vĂ€gar, Ă€ven om det tar tid. GĂ„r det inte att köra vare sig fĂ€rja eller flyg Ă€r det svĂ„rare, det krĂ€ver mer förebyggande arbete och en annan sorts redundans.
Boende pÄ FÄrö har i alla tider varit vana att vara "avskurna" dÄ enda sÀttet att ta sig till övriga Gotland Àr via fÀrjan och den gÄr inte alltid. Men vi lever ocksÄ i en helt annan tid nu Àn som livet sÄg ut förr. Förr fanns samhÀllsresurser spridda över ön pÄ ett annat sÀtt. Man var mindre sÄrbar nÀr lokalsamhÀllet var starkt och det fanns lager bÄde i butiker och försvarsanlÀggningar.
Det Àr inte gigantiska och orimliga krav vi stÀller.
Alla förstÄr att man inte kan krÀva samma tillgÀnglighet om man bor pÄ en ö ute i sjön som man har pÄ en sammanhÄllen landmassa. Alla förstÄr att man inte kan skydda sig mot alla eventualiteter.
Men allvarligt: en reservhamn för den statligt finansierade fĂ€rjetrafiken, en elkabel som ansluter oss till övriga Sverige, en bro till (och frĂ„n) FĂ„rö. Allt har utretts pĂ„ lĂ€ngden och tvĂ€ren men landar alltid i samma slutsats: nĂ€r det handlar om infrastruktur pĂ„ Sveriges utpost i Ăstersjön (som anses sĂ„ viktig för landet i andra just nu aktuella hĂ€nseenden), dĂ„ ska alla investeringar vara lönsamma och inte grunda sig pĂ„ behoven som finns pĂ„ Gotland.
Nog Àr det vÀl konstigt?