En gång i tiden förekom det, måste jag medge, att jag gjorde mig lustig över Vision Gotlands mål om 65 000 gotlänningar. Jag har bland annat varit ofin nog att påpeka att målet var återanvänt från visionen för Gotland år 2010, formulerad någonstans i mitten av 1990-talet.
Men i och med de senaste årens utveckling ter sig inte målet så avlägset längre. Det sig uppnåeligt, om kanske inte redan 2025 så inte långt därefter. I går skrev Helagotland om hur siffror från Statistiska centralbyrån visar att Gotlands befolkning ökat med 907 medborgare, bara under årets tre första kvartal, till totalt 61 031 personer.
Personligen tror jag inte att det är en pandemieffekt. Formellt ska man väl skriva sig på den plats man tillbringar mest tid under året, men i praktiken tror jag att det är få som tillfälligt och utan långsiktig plan bestämt sig för att tillbringa pandemitid på Gotland, som samtidigt väljer att också skriva sig här. För att sedan ändra tillbaka när pandemin är över och man återgår till normala vanor.
De nya gotlänningarna är i så fall verkligen nya gotlänningar och inga ovanligt långvariga tillfälliga besökare.
Visserligen är befolkningsutvecklingen i riket ännu starkare än på Gotland. Men att öka sin befolkning är ändå ett styrkebesked av en region med något knöliga och omständliga förbindelser med omvärlden och ett, i förhållande till andra regioner, relativt begränsat mottagande av de migranter som driver på rikets befolkningsutveckling. Men öläget och miljöerna här är naturligtvis också på många sätt en konkurrensfördel och något som gör Gotland annorlunda.
Om det är en pandemieffekt återstår att se, men Gotland synes också ha blivit en än attraktivare plats för tillfälliga besökare utanför högsäsong och sommargotlänningar tycks också vistas här alltmer utanför sommartid. Även detta ger underlag och försörjning för alltfler bofasta gotlänningar. Och dagens besökare och sommargotlänningar kan bli morgondagens gotlänningar.
Det går bra för ön.
I ett annat ämne så blir jag mest förbryllad av den regionala opinionsmätning som Novus gjort för Sveriges Radio. Den avviker starkt från rikstrenden, trots att det handlar om hur de tillfrågade skulle rösta i ett riksdagsval. Moderaterna och Centern tappar rejält medan hela vänstern – S, MP och V – ökar.
Jag vet inte varför partisympatiernas utveckling just på Gotland skulle skilja sig så mycket från resten av landet. Om det beror på några oidentifierade regionala faktorer eller om mätningen – som är webbaserad och omfattar drygt 500 svarande – inte är tillförlitlig.
Det är frestande att ignorera den. Men Moderaterna och Centern bör nog inte unna sig den lyxen.