Vid Tjälderviken på östra Gotland möts gotlänningarna numera av en vägspärr på väg ner till vattnet. Det är privata fastighetsägare till fyra nybyggda stugor som på eget bevåg satt upp grind och elstängsel med skyltar om "privat område, tillträde förbjudet" och kameraövervakning. De kringboende är med rätta upprörda, och i kölvattnet av historien kommer mängder av vittnesmål om hemmagjorda grindsamhällen från Fårö, Slite och Othem.
Fastighetsägaren pekar på att människor inte respekterat den privata sfären samt på oro för inbrott då bilar "scoutat" fastigheterna. Inhägnade bostäder och kvarter är ett av flera svar på ökad otrygghet i samhället, och i länder som Brasilien är "gated communities" ett sedan länge välkänt fenomen. Även i Sverige har de börjat dyka upp i form av Poppel Park i Onsala och Victoria Park i Malmö.
Den viktigaste faktorn när svenskarna ska köpa bostad är inte längre låg avgift eller balkong, utan trygghet, enligt Skanskas rapport Bopanelen 2030 - en rapport om framtidens hem. Otrygghet anges som den främsta anledningen till varför man väljer att flytta, och känsla av gemenskap med dem som bor i området som en av de främsta faktorerna för ökad känsla av trygghet.
Just mellanmänsklig tillit är ett bra mått på hur ett samhälle mår. Sverige brukar ligga högt, men blir ett alltmer splittrat land. Enligt Tillitsbarometern 2020-21 är det endast 23,7 procent i Rosengård i Malmö som "litar på de flesta", medan andelen på Gotland är närmare 70 procent. Andelen som känner sig otrygga kvällstid ligger på 33 procent i Malmö, men på bara 12 procent på Gotland.
I våra nordiska grannländer talas om det "svenska tillståndet" med förundran och fasa, både med avseende på kriminaliteten, gruppvåldtäkter, klanstrukturer, den aningslösa invandrings- och integrationspolitiken och det dödliga skjutvapenvåldet som ökar mest i Europa.
Det svenska samhället befinner sig under hårt tryck och statens förmåga att leverera sin del av samhällskontraktet blir en alltmer relevant fråga. Brottsligheten har tagit sig in i tidigare medelklassidyller. I Sverige hade man inte räknat med en samhällsutveckling där barn riskerar att bli förnedringsrånade på vägen hem, och för att skydda familjen räcker det numera inte med att bo i ett hus med portkod, utan man måste helt byta område.
Samtidigt lockas alltfler till Gotland, som inte bara har skönheten och naturen, utan även lugnet och tryggheten. Gotland ligger under snittet för villainbrott och har kunnat visa den bästa statistiken i landet vad gäller att klara upp inbrott. I små samhällen som Gotland är personkännedomen bättre och upptäcksrisken större, och till skillnad från fastlandet kan brottslingar inte försvinna från landet på mindre än en timme, menar polisen (Helagotland.se 10/1 2018).
Men att fler från fastlandet vill bosätta sig på Gotland har fått bostadspriserna att rusa i höjden. Marknaden har spårat ur, och vissa objekt budas upp med över hundra procent (Aftonbladet 24/7). Det är inte bara prisbilden som förändrats, utan också hastigheten på själva bostadsaffärerna. Folk köper utan att titta på husen. I princip vad som helst går att sälja, och folk är så ivriga att det är strunt samma var på ön objekten ligger. "Man tar det som finns helt enkelt." Enligt Svensk mäklarstatistik har de gotländska villapriserna gått upp 23,6 procent det senaste året och en villa ligger numera på 3,6 miljoner kronor, vilket är näst dyrast i Sverige efter Stockholms län. Objekt mitt på ön kan nu säljas för 12 miljoner kronor, något som aldrig har hänt förut.
Få objekt i kombination med en glödhet marknad och köpstarka spekulanter har gjort att gotländska köpare får allt svårare att hänga med prismässigt. Många gotlänningar har inte en chans mot köparna från storstäderna som oftast har helt andra ekonomiska möjligheter. En vanlig gotländsk barnfamilj brukar kunna investera cirka 800 000 kronor i en bostad, men ingenstans på Gotland kan man numera köpa något i en rimlig storlek i den prisklassen. "Du får inte ens ett vrak för de pengarna", berättar en mäklare, som dagligen får samtal från gotlänningar i jakt på mindre dyra bostadsobjekt.
Gotland är en av få kvarvarande oaser i Sverige där det fortfarande finns något som kan liknas vid tomteboidyll. Men när kapitalstarka fastlänningar söker sig en fristad på ön får lokalborna se sig överbudade och snällt maka på sig, samtidigt som hemsnickrade vägspärrar blir vanligare.
De båda fenomenen säger något om hur samhället håller på att förändras. Sverige är på väg att bli ett annat land där trygghet är en klassfråga och riskerar att stöpas om så att platser som tidigare varit öppna blir föremål för bevakning och säkerhetstänkande. När staten sviker sitt mest grundläggande uppdrag och inte förmår trygga medborgarna borde det inte vara förvånande att människor själva försöker lösa uppgiften bäst de kan. För den enskilda familjen är det ett högst rationellt beslut att flytta bort från kriminella ungdomsgäng och stökiga skolor, och att försöka stänga otryggheten ute med de medel man har.
Den som vill kan självklart få berättat för sig av vänstern att oron för ökad kriminalitet är löjlig och obefogad. Men att människor vill känna sig trygga är inget nytt, Visby ringmur byggdes redan på 1200-talet, och det vore missriktat att klandra de som försöker skapa trygghet för sig själva. Det är fullt rationellt att vilja värna sin egendom och sin familj.
Ansvaret för att kriminaliteten fått breda ut sig vilar på regeringen. Det är den förda mjuka politiken som gjort det möjligt för ett hårt samhälle att växa fram. Ett mjukt samhälle kräver det motsatta.
Även om det är fullt förståeligt att fler drömmer om idyllen på Gotland och att människor reser egna murar när staten inte gör det, vore det en sorglig utveckling om gotlänningarna steg för steg trängdes bort från sin egen ö.
"Det här är inte Gotland, inte svenskt. Ska vi ha det så här? Att man stänger av?", undrade en person angående elstängslet vid Tjälderviken. Hur inte bara Gotland, utan hela Sverige, ska kunna förbli en öppen oas präglad av tillit är något att fundera på.