Introduktionsprogrammet har blivit det största på Gotland. 150 elever har startat på programmet för dem som inte är behöriga för gymnasiet efter att ha gått ut grundskolan. Det är kring 22 procent av eleverna. Två av nio.
Det är inte alls bra. Ja, faktum är att det är så dåligt att det till och med fått nationell uppmärksamhet. Tidningen Vi Lärare skriver:
"På Wisbygymnasiet handlar det om en fördubbling av antalet introduktionselever över ett par år."
Rektor Luis Barnes konstaterar för P4 Gotland att:
– Betyget F gör att det stängs många dörrar för eleverna.
Någon söker kanske tröst i tidningen Dagens Samhälles granskning av Sveriges fyra största kommuner, som också i alltför hög grad misslyckas med att preparera grundskoleeleverna för gymnasiet. För två och en halv vecka sedan skrev Dagens Samhälle om resultatet att:
"Snart är det skolstart för landets gymnasieelever.
Men nära var femte elev som gick ut den kommunala grundskolan i våras når inte kraven för att få läsa ett nationellt program på gymnasiet, visar preliminära siffror från de fyra största kommunerna."
Nästan 20 procent! Men det är ju nära på lika illa som på Gotland. Då är det kanske inte så farligt, då?
Andelen med gymnasiebehörighet i senaste årskullen i de fyra kommunerna var (med förra årskullen inom parentes):
Stockholm 87,2 procent (88,1 procent)
Göteborg 77,4 procent (76,9 procent)
Malmö 81,2 procent (82,3 procent)
Uppsala 83,5 procent (84,3 procent)
Då ska man betänka att dessa kommuner har en betydligt högre andel elever av utländsk härkomst än vad Gotland har. Dessa elever är tyvärr överrepresenterade bland dem som lämnar grundskolan utan full behörighet.
Skolverket beskrev förhållandet för ett par år sedan i en uppföljande rapport om introduktionsprogrammet:
"Det är 42 procent av eleverna på programmet som har utländsk bakgrund."
På Gotland är däremot andelen utrikesfödda låg, jämfört med andra regioner. 8,4 procent för kvinnor och 9,1 procent för män, enligt den senaste statistiken från Statistiska Centralbyrån. Andelen i Sverige som helhet är mer än dubbelt så hög, 20,6 procent för både män och kvinnor. I exempelvis Göteborg – som är den enda av storstadskommunerna som underträffar Gotland – handlar det om nära 30 procent.
Förutsättningarna är alltså sådana att Region Gotland borde ha en enklare uppgift än de flesta andra, när eleverna ska ges tillräckliga kunskaper för gymnasiet. Det gör Gotlands misslyckande än mer graverande.
Det är ett förutsägbart fokus på resursfrågorna, när Gotlands misslyckande kommenteras av politiker och profession. Pengar, pengar, pengar. Men den svenska skolan är ju ett exempel på att relativt stora resurser inte är någon garanti för goda resultat inom skolan. Pengar är inte den allena saliggörande lösningen. Själv tycker jag att det vore en bra start om det blev utbildning och kunskaper som prioriterades högst i den gotländska skolpolitiken. När det bränner till i skolfrågor på Gotland så blir utbildningen något man får försöka fixa efter att man prioriterat andra faktorer, som hur många skolorna ska vara och var de ska ligga.
Det var därför glädjande att läsa Johan Malmros (C) som skrivit om den gotländska skolan i ett inlägg på Facebook med anledning av att det är så många av de nya gymnasieeleverna på ön som går introduktionsprogrammet:
"För att komma till rätta med problemet gäller det att göra rätt analyser av vad problemet är, och sedan lyckas med rätt åtgärder. I de analyser jag hör i lokalmedia hör jag tyvärr bara en sak; mer pengar, mer resurser."
"Jag gjorde en analys för några år sedan där jag undersökte korrelationen mellan resultat och kostnad per elev. Korrelationen var obefintlig, det vill säga skolor med mycket resurser är inte bättre än skolor med lite resurser och skolor med lite resurser är inte sämre än skolor med mycket resurser."
Det handlar i hög grad om hur väl man använder resurserna, hur man arbetar och, som Malmros skriver, att man gör rätt åtgärder. Det återstår förstås att se i vilken ringhörna centerpartisten Malmros kommer att befinna sig, nästa gång det bränner till i en lokaliseringsfråga.