I lördagens GA framträdde ledande företrädare för Alliansen på Gotland och berättade bland annat om sin gemensamma syn på öns "regeringsfråga". Regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius förklarade:
– Vi jobbar jättebra på Gotland tillsammans och det är viktigt att vi kan stå upp för det. Här är vi överens om att SD är en svår samarbetspartner.
Centerpartiet kan för all del också vara svårt och samarbetet har inte varit lysande rakt igenom. Vi minns exempelvis att Centern och (Kristdemokraterna) övergav sina koalitionspartners och gjorde upp med den samlade vänstern när fötterna kallnade i frågan om skolans framtida organisation på Gotland. Ett beslut som förvärrat några av de problem som skolan nu brottas med.
Men att allt ska vara frid och fröjd är väl i enlighet med en valrörelses logik.
Jag kan definitivt förstå oviljan att samarbeta med Sverigedemokraterna på ön. Det finns politiska problem, men även praktiska. Bland annat därför att det vore som att försöka skulptera rök. Den är kanske där, men inte på något substantiellt sätt.
Det är uppenbart att Sverigedemokraterna ännu inte blivit en seriös aktör i många kommuner. Både Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har gått så långt som att begära att inte vara valbara i ett antal kommunalval i Sverige.
Mattias Bäckström Johansson, (SD) vice partisekreterare, förklarade för TT att man saknar företrädare som kan representera partiet:
— Vi har haft en problematik kring tomma stolar, och det är något vi har jobbat hårt med. Vi är en seriös aktör och vill delta i politiken på de nivåer där vi blir invalda.
De kommuner där SD begärt att inte vara valbart är definitivt inte de enda där man har liknande problem.
Så jag har absolut inga problem med att Alliansen på Gotland siktar på att regera tillsammans. Men jag förstår inte vad hela Alliansen har att vinna på att gå ut med en blockgränsöverskridande majoritetskoalition som en alternativ lösning.
Det är ju som att göra SD till det enda oppositionspartiet, det enda alternativet om man är missnöjd med den potentiellt styrande bamsekoalitionen.
Det verkar, tycker jag, som en strategi där man riskerar att maximera SD:s valresultat i årets val och därmed maximerar man också risken för ett valresultat som gör det svårt att regera. Det maximerar i så fall också risken för att superkoalitionen blir av. Och då vågar jag inte tänka på hur det ska gå i valet 2026.
Så sikta på ett fortsatt styre av Alliansen. Men om valresultatet inte möjliggör det så har framförallt Moderaterna alla skäl i världen att gå i opposition.
Frågan är kanske för tidigt väckt. Men det var inte jag som väckte den.