Eric D.Nilsson med hustrun Marieann på Gotlandsbolagets stämma på Wisby strand 1 juni 2022.
När jag hörde att den 97-årige redaren Eric D. Nilsson somnat in i helgen mindes jag den sista intervjun jag hörde med honom. Det var nog först då, när han och hustrun Marieann blickade tillbaka på Gotlandsbolagets historia och Erics långa liv, som jag riktigt förstod hans särart.
Ikea har Kamprad. Gotlandsbolaget har Erik D. Vi har sett Ingvar gå runt i sina stora möbelvaruhus på olika orter och hört hur han talat till och med sin personal. Han strävade efter att tratta ner sin anda och filosofi på butiksgolvet.
För Eric D. Nilsson var det en hederssak att få gå på den stora personalfesten med de anställda. Där pratade han med rederiets medarbetare, lade ansikten och namn på minnet. I den där sista P4 Gotland-intervjun som Mari Winarve fick äran att göra berättade han om varför han prioriterade att vara med på fest.
– Oerhört viktigt, oerhört viktigt. Att de känner stödet från ledningen, sade han och tillade att han också i rederi-ledningen ville bygga upp känslan: Kom ihåg att det är arbetarna - det är de som jobbar för oss.
Fint uttryckt. Jag gillade eftertrycket i upprepningen.
Kanske inte så självklart för alla höga företagsledare, som det borde.
Det är i Eric D. Nilssons barndom vi hittar roten till hans kärlek till sjöfarten. Hans pappa var kamrer på Cementas kontor i Stockholm och chef för transporterna av cementsäckar från fabriken. Mindre fartyg seglade till Stockholm med den lasten. Eric och hans mamma reste ofta med de skutorna. Det gjorde att han blev intresserad av fartyg och sjömännen ombord.
Han gick med i Sjövärnskåren, hamnade i Flottan och hans hjärta klappade för Gotlandsbolaget. Ett varmt hjärta, har det sagts. Som drev en tuff förhandlare.
Vad gör honom till en legendarisk personlighet? Kanske att ha lyckats bygga ett Gotlandsfartyg i Indonesien på en plats där det först inte ens fanns ett varv?
Kanske att han flyttade utomlands bara några dagar efter nederlaget att ha mist Gotlandstrafiken till ett konkurrerande rederi på 80-talet? Revanschlysten och målmedveten. Nästa upphandling skulle han vinna tillbaka trafiken på Östersjön. Kan det hjälpa att bo i Bryssel, nära EU, är det dit man flyttar.
Eric D. Nilsson talade snarast om det som en statlig felbedömning; att rederiet Nordström och Thulin 1986 kunde kamma hem ett tioårigt avtal och skulle ta över 1988, utan att ha erfarenhet av passagerartrafik. Men den "parentesen" i Gotlandstrafiken, den nyfödda konkurrenten Gotlandslinjen, blev alltså en bra affär för det snuvade rederiet. Det berättade han om i sina memoarer, nedtecknade under tio år av journalisten Clary Winberg och utgivna 2024.
I den boken, "Eric D. Nilsson Från skeppsbron till Gotland en resa och ett liv", avslöjas att förlusten för Gotlandsbolaget inte bara var neslig. Den gjorde att bolaget tjänade pengar som gräs – miljonerna rann in – när nya Gotlandslinjen saknade fartyg och behövde chartra M/S Visby av Gotlandsbolaget under två år.
– Det var Erics övertygelse att det skulle vara Gotlandsbolaget som kör trafiken mellan Gotland och fastlandet, uttryckte hustrun Marieann.
Eric D Nilsson och hustrun Marieann i hamnterminalen.
Det är där och då, i den revanschlust som bubblar i honom, som dagens Gotlandstrafik föds tror jag.
Förlusten av trafiken blev startskottet på en av rederiets allra bästa affärer. Fartyg såldes med bra vinst. Nya pengar in.
Hedersordförande i Gotlandsbolagets styrelse. Besjälad av tanken att det är Rederi AB Gotland som är det rättmätiga att driva passagerartrafiken mellan Gotland och fastlandet. När det inte varit så, har han snarast betraktat det som en onaturlig parentes i naturlagen.
Hade trafiken varit det den är idag, utan "parentesen" av konkurrens? Som tvingade Eric D. att ladda om och ta sikte på ett återtagande. Med större muskler och glöd. Tror inte det.
Vi lär inte få se en sådan redare igen i Gotlandstrafiken.
Eric D. Nilssons namne. Sjöräddningsbåten han fick i 90-årspresent.