I mars fyller EU:s inre marknad 30 år. Marknaden har lagt grunden för det välstånd som har byggt de europeiska ekonomierna starka, inklusive Sveriges. Tyvärr har EU efter år av krishantering – från finanskraschen 2008 till flyktingkrisen 2015 och inte minst pandemin – tappat kontakten med kärnvärdena. Efter Storbritanniens utträde har Sverige också förlorat en viktig allierad i värnandet om den inre marknaden, och det märks.
EU:s andel av global BNP sjunker. Bara de senaste tio åren har den halverats, från 22 procent 2013 till 11 procent i dag. Under samma period har stora hämmande lagstiftningspaket trumfats i genom på löpande band. Det gäller alltifrån EU:s sociala pelare, energitaxonomi, skogsstrategi, klimatmålen ”Fit for 55”, och en ny strategi för nollutsläpp inom unionen 2050. Det mesta har alltså handlat om regleringsiver – motsatsen till det som gjort EU starkt. Nu behövs en återgång till värnandet av den inre marknaden och stärkt konkurrenskraft.
Då handlar det inte, som Frankrike och Tyskland gärna vill, om att tävla med USA:s så kallade ”anti-inflationspaket” genom riktade subventioner till europeiska företag, eller på andra sätt skydda europeiska företag mot global konkurrens. Det är konkurrens som driver innovation och nya idéer för tillväxt, inte genom att enskilda företag subventioneras. Så har den inre marknaden aldrig fungerat. Det finns en anledning till att Kina – EU:s andra konkurrent – mest kopierar innovationer från amerikanska företag, eftersom företag som kontrolleras av staten sällan blir särskilt innovativa. EU måste möta konkurrensen i stället för att skydda sig från den, och det finns bättre sätt att göra det på än subventioner.
Svenskt Näringsliv har i samarbete med tankesmedjan Ecipe presenterat 27 rekommendationer för stärkt konkurrenskraft som skulle kunna öka tillväxten med tre procent, motsvarande 430 miljarder euro, inom fem år. I grunden handlar det om investeringar i infrastruktur, energi, utbildning, forskning och utveckling. Några subventioner är det alltså inte fråga om, vilket är talande. Oron för amerikansk och kinesisk protektionism är i första hand politisk. Oron hos företagen är snarare den ökade regleringsbördan och osäkerheten kring tolkningen av den omfattande lagstiftningen. Nu efterfrågas regelförenklingar och förutsägbarhet för att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.
Därför är det glädjande att EU-kommissionen nu tycks ha lyssnat på företagen och presenterat en strategi för stärkt konkurrenskraft som specifikt syftar till enklare regler, minskad administration och rapporteringsskyldighet. Även om det är ett steg i rätt riktning har EU mycket att ta igen efter de svåra åren av kris, och all tid som lagts på annat än kärnvärdena under tiden.
Under ordförandeskapet i EU har nu regeringen chansen att verka för ett EU som återgår till de marknadsliberala rötterna, för det behövs. Den inre marknaden ska fortsätta utveckla välståndet i långt över trettio år till.