En man utan svenskt medborgarskap har begått grova sexuella övergrepp och över hundra våldtäkter mot ett barn. Men hovrätten bedömde att brotten ändå inte är tillräckligt allvarliga för att han ska dömas till utvisning. Som väl är har Riksåklagaren noterat det orimliga i domen och nu överklagat den. I det här fallet borde det vara uppenbart att mannen ska utvisas.
Det som avgör om mannen ska utvisas till Serbien, där han är medborgare, är inte bara hur allvarliga brotten är. Något som också vägs in är gärningsmannens anknytning till Sverige – till exempel hur länge han har bott här, hur etablerad han är på arbetsmarknaden, om han har familj här och om han talar god svenska.
Med över hundra våldtäkter mot en flicka, som vid de första tillfällena var tio år, i hennes hem bör dock de flesta anse att det grova brottet utgör synnerliga skäl för att utvisa mannen oavsett vilken anknytning han har. Det tyckte också tingsrätten, men fick alltså domen om utvisning upphävd av hovrätten.
Fallet innehåller flera märkliga bedömningar från hovrätten, vilket illustrerar problemet med de höga krav som i dag finns för att personer som bott i Sverige länge ska kunna utvisas. Till exempel var det enligt hovrätten till mannens fördel att han har tre barn som är födda i Sverige och är svenska medborgare. Detta trots att han tidigare har dömts för misshandel av sina barn, varav två nu är vuxna och ett bor i familjehem.
Det är inte rimligt att en person, som saknar svenskt medborgarskap, trots upprepade våldtäkter mot barn ändå inte anses ha begått tillräckligt grova brott för att dömas till utvisning. Lagen måste vara tydligare, så att det i sådana här fall inte råder minsta tvekan om bedömningen. Det pågår just nu en utredning av en sådan lagändring, men det vore ändå önskvärt om Högsta domstolen tar upp fallet och gör en vägledande bedömning. Om HD-domen blir densamma som hovrättens bör utredningen i sitt förslag se till att lagen täcker upp för sådana utfall. Personer utan medborgarskap som begår grova brott har förbrukat sin rätt att vistas i Sverige, oavsett hur länge personen har bott här.
Själva poängen med de höga kraven för att en utlänning som har bott länge i Sverige ska kunna utvisas är att människor utan medborgarskap vid någon tidpunkt ska kunna ”känna trygghet i Sverige”. Men när det handlar om grova brott blir effekten i stället att resten av samhället blir mindre tryggt när personen får vara kvar i landet. Därtill är risken att utvisas något som många kriminella är rädda för, och som därför har en viktig förebyggande effekt.
Utländska medborgare som vill känna sig säkra på att få stanna i Sverige får helt enkelt se till att inte begå grova brott. Det är knappast en svår uppgift, eftersom de flesta klarar av det utan problem.