Fyra personer träffades när en skytt avlossade drygt 20 skott med automatvapen mitt bland resenärer. En 15-årig pojke dödades på plats.
När Justitieminister Gunnar Strömmer (M) medverkade i SVT Agenda (11/6) kallade han det som skett för ”inhemsk terrorism”. Ordvalet väckte ont blod. Tidningen Dala-Demokratens politiske chefredaktör Göran Greider dundrade på Twitter:
”Gängvåld är inte terrorism. Gängkriminella fattar inte ens vad de gör mot detta samhälle. Massiva satsningar på skola, socialtjänst, fritidspedagoger, allt slags förebyggande, kosta vad det kosta vill”.
Greiders kommentar är symptomatisk för Socialdemokraternas sätt att reagera på brottsutvecklingen. De blir mer upprörda för hur moderater väljer att uttrycka sig än för något annat.
Men liknelsen vid terrorism har viktiga poänger. Gunnar Strömmer motiverade redan inför Folk och Försvars rikskonferens i januari varför han liknar den grövsta gängbrottsligheten vid terrorism:
”De vill injaga rädsla, de är beredda att tvinga offentliga organ att vidta eller avstå från olika åtgärder och beslut, de är likgiltiga inför om oskyldiga drabbas och de ägnar sig åt samhällsfarlig verksamhet” (SvD 10/1).
Helgens exempel från tunnelbanestation i Stockholm visar hur rätt justitieministern hade. Att skjuta med automatvapen på en offentlig plats där människor trängs liknar mer ett terroristdåd än en uppgörelse i undre världen. Sådana händelser skapar skräck och förändrar samhället i grunden.
Länge upprepade de som ville tona ned eller relativisera gängvåldet ett mantra om det var liten risk att oskyldiga skadades. Dåvarande justitieministern Morgan Johansson (S) sa till exempel just så i en kommentar (Expressen 23/10–2018).
Men enligt polisens siffror har under de senaste tio åren 23 personer dödats och 65 skadats då de råkat hamna i vägen för de kriminellas våld. Förra året var det 14 personer – men än en i månaden.
Regeringen gör därför rätt när de använder verktyg från terrorlagstiftningen mot gängen– som till exempel rätten att på förhand avlyssna vissa grupper för att kunna avbryta planerade våldsdåd. Det är förvisso ett avsteg från hur vi tidigare kunnat se på rättssäkerhet men här och nu kan det rädda oskyldiga människors liv.
Insikten om att den organiserade brottsligheten nått en nivå där den kan liknas vid terrorism ger förhoppningsvis den nuvarande regeringen en beslutsamhet som de tidigare socialdemokratiska regeringarna saknade. Sverige har fått sin inhemska terror och den får inte vinna.