Situationen blir därför snabbt ohållbar. Migrationsverket måste ges möjlighet att använda fotboja på de individer som ska utvisas.
Den som utvisas från Sverige ska i första hand lämna landet självmant. Det gör många. Samtidigt finns det en annan grupp som går under jorden för att undvika utvisning. Migrationsverket har inte tillräckliga verktyg för att motverka detta. Myndigheten kan använda sig av ”uppsikt”, vilket innebär att man ska anmäla sig löpande så att myndigheten vet vart du är. Det andra alternativet är att låsa in personen i förvar. Men problemet är, precis som inom Kriminalvården, att förvaren är fulla och att det är oerhört kostsamt.
Det säger sig självt att det är betydligt enklare att utvisa någon som redan sitter inlåst. Men majoriteten som ska utvisas går fria i samhället och först när de inte lämnar Sverige på egen hand blir det upp till gränspolisen att leta reda på dem. Att hitta en person i vårt avlånga land är lättare sagt än gjort, inte minst är det en tidskrävande uppgift för Polisen.
Om Migrationsverket i stället hade haft fler av de befogenheter som Kriminalvården har skulle avvikandet försvåras. Exempelvis får Migrationsverket inte använda sig av övervakning med fotboja utan måste välja mellan att låsa in eller att förlita sig på hoppet. Åtgärdstrappan innehåller helt enkelt för få steg för att effektivt se till att de som ska lämna landet också gör det.
Övervakning medelst fotboja är en påtaglig inskränkning av den enskildes integritet och att man ska utvisas är inte detsamma som att vara en brottsling. Men samtidigt saknar den som ska utvisas laglig rätt att vistas i Sverige. Är då alternativet som i dag, att låsas in på förvar, mindre inskränkande? Knappast.
Att det skulle bli effektivare att utvisa personer med fotboja i jämförelse mot dagens kurragömma är uppenbart. Det skulle även spara tid och resurser för den redan hårt belastade Polisen. Samtidigt är kostnaden för fotboja betydligt lägre än att låsa in alla som ska utvisas. Enligt Justitiedepartementet är kostnadsskillnaden en halv miljon kronor årligen mellan att ha någon inlåst hos Kriminalvården eller att använda sig av fotboja. Att möjliggöra användandet av fotboja som komplement till förvar skulle förbättra dagens situation till en ganska överkomlig kostnad.
Frågan om fotboja har föreslagits av flera partier genom åren. Trots detta har inget hänt. Det är inte så konstigt. Svensk migrationspolitik har länge saknat handlingskraft. Ska vi återfå kontrollen och trovärdigheten över vår migrationspolitik förutsätter det att vi har koll på de som ska utvisas. Att få till en lagstiftning som möjliggör användandet av fotboja kräver dock inte mer än att viljan finns.