Vi behöver inte gå jättelångt tillbaka för att minnas när svensk politik hade utrymme för humor utan att nån tog allt bokstavligt och blev kränkt. Göran Hägglund, Kristdemokraternas förre partiledare, är ett exempel på politiker som hade förmågan att vara rolig och respektfull på samma gång.
Andra har försökt skoja till det men helt utan finess så det bara blev pajaserier, som när Ny demokrati gjorde sitt intåg i svensk politik.
Det är talande att det är just Göran Hägglunds humor som ligger närmast till hands i minnet. Detta eftersom hans efterträdare är lite av ett exempel på motsatsen. Jag återkommer till det.
Fler än jag har så klart noterat hur humorn lyser med sin frånvaro i svensk politik. Kolla gärna in programmet "Sveriges roligaste partiledare (att skämta om)" (SVT) från augusti förra året.
Humorn saknas både mellan politiker och från dem som ska granska makten. Vi har ett satirprogram där politiker kan tänkas få utstå en del smädelse: Svenska Nyheter (som förresten startar en ny säsong på fredag).
Herr Talman var ett annat satirprogram som tyvärr inte verkar ha nån planerad återkomst i SVT. Så SVT (och SR) håller alltså satirfanan någorlunda högt men var är alla andra?
Och framför allt: var är politikernas humor? Har den dött i processen när politiken börjat handla mer om att peka finger åt andra än framhålla sina egna lösningar? Det kanske inte fungerar att i ena stunden beskylla den andra för att vilja medborgarna illa, för att i nästa stund vara rolig och hjärtlig?
Den tidigare nämnda SVT-serien "Herr talman" är skapad av Micke Lindgren, känd från Grotesco,
"Grotescos sju mästerverk" är en rad helt fantastiska program där man gapskrattar för att i nästa stund fastna med skrattet i halsen, precis så som bra humor och satir ska fungera. Grotesco-gänget balanserar på gränsen, går i bland över den, men alltid med knivskarp medvetenhet och alltid för att poängen ska gå fram.
Men alla gillar så klart inte sån humor. När humorgruppen framförde "Det är bögarnas fel" på Allsången i SVT anmäldes programmet för hets mot folkgrupp. Ironi är svårt men just i detta nummer är det svårt att förstå hur budskapet kunde misstolkas så.
Grotesco-humorn blev aktuell i sommar när Ebba Busch (KD) i sitt sommartal anklagade alla som upprörs över Koranbränningarna för att strunta i händelser där kristendomen skändas.
Hon menade att "Kristendomen har det nämligen varit fritt fram att håna och smäda – utan att dessa opinionsbildare fattat sin penna". Kristna symboler har kränkts "i de offentliga finrummen. Till och med i public service. I praktiken finansierat med skattemedel".
Som exempel angav hon ett avsnitt av Grotesco i SVT från 2007, när Femenaktivister 2014 protesterade mot katolska kyrkans abortmotstånd, och när: "SVT i augusti 2019 svarade på kristna protester mot kränkningar av krucifixet– med att man ”skämtar om allt, och det är viktigt för yttrandefriheten”?".
Vad Ebba Busch ville säga med detta märkliga angrepp på ett humorprogram får var och en själv bedöma. Men det var lite som en bekräftelse på att både humorn och satiren är död i svensk politik.