I mer och mer desperation letar nu partierna för den vinkel som kan visa på handlingskraft och ge en härlig runda i riksmedia. Denna desperation personifieras nog bäst av Moderaterna och Elisabeth Svantesson. Moderatledaren har nu till och med kastat sina marknadsekonomiska principer över bord. Den 9/8 föreslog nämligen Moderaterna att införa ett pristak för elen.
För ett marknadsliberalt parti som Moderaterna så borde redan namnet och upplägget innebära ett instinktivt nej. Men tydligen inte. Förslaget som Moderaterna har lagt fram innebär att staten ska subventionera 75% av elpriset om det kostnaden per kilowattimme överstiger 1 krona. Något som beräknas kosta oss skattebetalare 15 miljarder kronor. För den som har de mest rudimentära kunskaper om utbud och efterfrågan inser att denna typ av subventioner driver upp efterfrågan. När efterfrågan går upp så går också priserna upp.
Personer som har mer än en rudimentär kunskap om hur en marknadsekonomi fungerar är också kritiska. Moderaternas förslag sågas i SVT Nyheter (9/8) av nationalekonomen Andreas Bergh och professor emeritus i internationell ekonomi Lars Calmfors. De båda är överens om att Moderaternas förslag kommer i stället för att göra elen billigare för hushåll kommer subventionen sätta marknadssystemen ur spel och driva upp priserna.
Det man nu frågar sig är hur detta förslag ens kunna lämna partihögkvarteret på Blasieholmen i Stockholm? Redan på ritbordet borde någon kunnat för det första kunnat tänka, ”Är pristak förenligt med en marknadsekonomi?”. Uppenbarligen så var det inte någon som gjort det. För det andra så får man anta att Moderaterna inte har frågat någon som är sakkunnig i ämnet om vilka konsekvenser subventionen skulle få. Ens magkänsla säger att det inte precis kan finnas en brist på partiaktiva eller tjänstemän i Moderaterna som i alla fall har 30 högskolepoäng i nationalekonomi. Alla är kanske på semester?
Att det, för många hushåll, kommer bli en tuff vinter med skyhöga elräkningar är det ingen som dividerar om. Att något måste göras för att lösa de problemen som kommer av det är det heller ingen som är oense om. Det hade dock varit klädsamt om ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande och inneha statsministerposten kunde lägga sina förslag därefter. Inte bete sig som ett vänsterpopulistiskt parti som försöker jaga bra rubriker i media.
I Moderaternas desperation att hålla sig kvar som Sveriges näst största parti och inte bli omsprungna av Sverigedemokraterna verkar inte längre något vara heligt, inte ens marknadsekonomin. För oss väljare som vill hålla oss undan både populism och vänsterns attacker på den fria marknaden verkar alternativen bli färre och färre för varje dag av denna valrörelse pågår.