Man skulle kunna diskutera moderaternas moraliska kompass, som uppenbarligen kräver en högre moral av andra än den man själv har och den vinkeln lär jag återkomma till, men det finns en annan mycket viktigare vinkel att granska i första hand.
Det jag kan utläsa av medias bevakning så har följande hänt. En person som inte har rätt att uppehålla sig i landet har varit närvarande när inbrottslarmet utlösts vid statsminister Magdalena Anderssons privata bostad. Vid tillfället ska den nyvalda statsministern redan flyttat ur den privata bostaden till tjänstebostaden i Sagerska huset. Personen eller personerna som utlöst larmet ska, enligt media, ha kopplingar till ett städföretag som Anderssons familj tidigare anlitat för städuppdrag.
Det som än är lite luddigt är om det vid tillfället fanns ett städuppdrag och om personen som saknade uppehållstillstånd skulle vara med och utföra det. Men det allvarligaste är att varken SÄPO eller riksdagens säkerhetsavdelning anser sig ha ansvar för säkerheten i statsministerns privata bostad och vad som händer där.
Fakta är att en person som inte har rätt att vistas i landet har varit närvarande när inbrottslarmet utlöstes i statsministerns privata bostad. Diskussionerna efter händelsen visar på stora luckor i säkerhetsarbetet kring våra högsta politiker. Jag tänker då främst på möjligheten för främmande lands underrättelseorganisationer att tillförskansa sig viktig information. Ingen av de säkerhetsorganisationer som är inkopplade kring statsministern och regeringen har sagt sig ansvara för Anderssons privata bostad. Det är med andra ord ett privat åtagande för våra högsta politiker att hitta sina egna säkerhetslösningar.
Jag tar för givet att alla toppolitiker är väl skolade när det gäller hur de ska handskas med viktig information. Hur datasäkerheten ska vara, vilka handlingar de kan ta med och var de kan tas med, hur och var de kan respektive inte kan prata i telefon och vad de kan diskutera med andra än deras närmaste medarbetare. Men om de är buggade hemma, eller om vem som helst kan få tillträde till deras bostäder, kan viktig information ändå hamna i fel händer. Har då SÄPO inget ansvar för säkerheten hemma hos våra toppolitiker är rikets säkerhet inte särskilt högt prioriterad.
Magdalena Andersson har nyss lämnat finansministerposten efter över sju år och risken finns att hon får flytta hem till sin privata bostad efter valet i höst och då i rollen som oppositionsledare. Även om jag ser det som en dålig lösning för Sverige är det ju upp till väljarna. Har hon under dessa år som finansminister inte haft uppbackning av SÄPO för att säkra sin privata bostad? Hur ser säkerheten ut kring försvarsministern, utrikesministern och inrikesministern? Är de också själva ansvariga för säkerhetsorganisationen kring deras privata bostäder?
Hur ser säkerheten ut kring Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson som bägge är möjliga statsministerkandidater? Och det finns fler politiker som borde ha extra hjälp med säkerheten exempelvis de som sitter i utskott där känsliga ärenden diskuteras.
Jag vet att SÄPO inte kommer att svara på dessa frågor då det skulle avslöja för mycket om deras verksamhet, men frågorna är relevanta utifrån det som hände dagarna innan jul vid Magdalena Anderssons privata bostad.
Våra högsta politiker behöver inte bara skyddas personligen, de behöver även hjälp med att organisera övriga säkerhetsarrangemang runt omkring sig, om inte annat så för rikets säkerhets skull.