Jag minns min första lärare i engelska på gymnasiet. Efter ett helt liv i yrket – han var två terminer från pensionen – var han beryktad bland eleverna för sitt oerhört svengelska uttal. Det tjänade varken honom eller oss speciellt väl.
Men Skolinspektionen har nuförtiden invändningar mot en annan sorts lärare i engelska. De engelskspråkiga lärarna i engelska är tydligen ett problem.
Det är bisarrt. Internationella Engelska Skolan är en framgångsrik, välsedd och växande skolkoncern med goda utbildningsresultat. Det hindrar inte Skolinspektionen från att ha kritiska synpunkter. En alltför stor andel av undervisningen bedrivs på engelska, men dessutom bryter Internationella Engelska Skolan tydligen mot Skolinspektionens instruktioner genom att i flera fall ha lärare i just engelska som har engelska som modersmål.
Anna Bergqvist, enhetschef på Skolinspektionen, förklarar för SVT:
– Man kan tycka att det är ologiskt att en engelsman inte får undervisa i ämnet engelska men då ska man komma ihåg att språkundervisning handlar om att man ska förstå att lära ut vilka svårigheter det finns för svenska elever, att det finns vissa språkjämförande moment.
Man undrar ju intresserat om Internationella Engelska Skolans utbildningsresultat i engelska blivit väldigt lidande av detta? Skulle inte tro det.
Medan Skolinspektionen försöker utrota de engelsktalande engelskalärarna så vidtar Sandvikens kommun åtgärder för att minska segregationen i kommunens skolor. Sveriges Radio berättar att kommunen flyttar elever från Västanbyskolan till Murgårdsskolan, som ligger i ett område som beskrivs som "socialt utsatt".
Föräldrarna till de elever som används som integrationspolitiska verktyg är begripligt kritiska. En mamma säger till SR:
– Vi ser också den här integrationsproblematiken men varför ska barnen behöva lösa det?
Hur hamnade man här? Tja, år 2014 gjorde sig Sandviken till aktör och verktyg i den migrationspolitiska debatten genom att kommunens arbetsmarknads- och trafiknämnd beställde en rapport från PwC som skulle beskriva hur mycket kommunen tjänade på sina utrikes födda invånare. Genom kalkyler som milt uttryckt inte var invändningsfria lyckades PwC glädja uppdragsgivaren genom att komma fram till att kommunen under år 2012 tjänade 511 miljoner kronor.
Den så kallade Sandvikenrapporten kritiserades redan när den publicerades. Och den har inte åldrats väl. Nu betalar skolelever i Sandviken en del av priset för en migrationspolitik där volymerna under många år överstigit Sveriges förmåga att integrera nykomlingar. Det har bidragit till problem för skolor som Skolinspektionen borde fokusera på.