Det som hänt är att kommunpolitikerna från M, KD, SD och L i Norrtälje röstade igenom en förändring av deras ersättningssystem. Från att ha varit baserad på vad ett statsråd har för ersättning till att baseras på statsministerns ersättning. Den hybris som kommunpolitikerna i Norrtälje uppenbart har när de jämför sina uppdrag med statsministerns borde få många att dra öronen åt sig.
Nu var det inte politikernas hybris som fick väljare i Norrtälje att reagera utan den höjning som beslutet innebar. Från en ersättning på 87 000 kronor i månaden för kommunstyrelsens ordförande höjdes den till 110 400. Det är en höjning på över 26 procent på en ersättning som är rätt bra från början och som även räknas upp varje gång statsrådens ersättning höjs.
Nu har kommunstyrelsens ordförande i Norrtälje sagt att beslutet gick för fort och att det ska ta tillbaka, men det får vi väl se.
Reflektion 1. Intressant att SD som ofta kritiserar höga ersättningar till politiker var ett av partierna som stod bakom beslutet i Norrtälje.
Reflektion 2. En av de fyra partiernas ledamöter i kommunfullmäktige valde att lägga ner sin röst. Hans Andersson (L). Det finns med andra ord liberaler som fortfarande har både sunt förnuft och ryggrad.
Här på Gotland är politikernas ersättningarna baserade på riksdagsledamöternas grundersättning, men med tre års eftersläpning. Eftersläpningen beror på att politikerna vid några tillfällen, då regionens ekonomi inte varit bra, valt att inte höja sina ersättningar.
Jag tycker våra gotländska topp-politiker har en ersättning som ligger på en bra nivå utifrån vad en vanlig gotlänning tjänar. Frågan är om det är rätt måttstock. Det är många av regionens tjänstepersoner som tjänar betydligt mer. Det är också många inom det privata näringslivet som tjänar betydligt mer än våra toppolitiker, men som knappast har ansvar för verksamheter med över 6 000 medarbetare. Verksamheter som dessutom har stor påverkan på vanliga gotlänningars liv. Så nej, vi ska inte jämföra våra politikers ersättningar med de löner som vi med vanliga jobb har, utan se på det ansvar och den arbetsinsats som tunga politiska uppdrag innebär. Och då är det frågan om ersättningarna verkligen ligger på rätt nivå eller om de borde höjas.
Här måste jag även påpeka att de flesta av öns politiskt aktiva är fritidspolitiker som ersätts för möten i respektive politiskt forum, exempelvis nämndmöten, men som får gå på gruppmöten och läsa alla handlingar på sin fritid.
Varför är det så mycket ”småbus” i Visby nu för tiden?
I ett bostadsområde i södra Visby har barn terroriserat boende med äggkastning, skadegörelse och trakasserier.
I ett bostadsområde i norra Visby har det också kastats ägg och klottrats.
Handlarna på Östercentrum larmar om barn som snattar, vandaliserar och allmänt lever rövare.
Nu har handlarna tillsammans med polis och ordningsvakter börjat ha informationsmöten med högstadieelever i Visby. Möten där eleverna får veta vad tilltagen kan få för konsekvenser. Det är bra att handlarna tar detta initiativ. Men jag funderar på är varför är det inte ett inarbetat arbetssätt. Det stök vi hör om nu är ju inte första gången det varit stökiga elever som härjat på Östercentrum, eller på andra ställen för den delen. Jag tror en återkommande kontakt mellan skola, näringsliv och polis med inriktning på just det man nu informerar eleverna om skulle var kanonbra. Och då inte bara i Visby.
I torsdags så kom då det av regeringen utlovade elprisstödet, trodde nog de flesta av oss. Men så var inte fallet. Istället för det utlovade elprisstödet för den kommande vintern, vilket skulle vara på plats senast 1 november, fick vi ett förslag på stöd för tiden oktober 2021 till och med september 2022.
Men nu sitter inte Kristersson regering sitter och rullar tummarna om någon av er trodde det. Vallöften har getts och vallöften ska hållas. Moderaterna lovade att sänka bränslepriserna med 5 kronor litern. KD kontrade med att lova 9 kronors lägre pris, men SD var som vanligt värst och lovade 10 kronors lägre bränslepriser. Nu har partierna kompromissat sig fram till en sänkning på 1 krona per liter. När verkligheten bankar regeringen i huvudet blir Pehrsondoktrinens innebörd allt tydligare. ”Först säger man en sak i valrörelsen, sedan blir det val och efter valet blir det någonting annat.” Nu visar det sig att de så kallade ”Magdapriserna” var lägre än de som den nya regeringen lyckas ta fram.