Egentligen skulle miljöministern lära sig mer om våtmarker men i sista stund ändrade hon schemat och kallade istället till presskonferens om den utredning regeringen ska fatta beslut om. Utredaren ska enligt miljöministern kika närmre på hur tillståndsprocesserna för havsbaserad vindkraft kan underlättas. Regeringen vill också analysera ”avgift eller ersättning för bedrivande av verksamheter i havet”.
Formuleringen kring vem som ska ersättas är inte helt uppenbar. Det kan vara både de som drabbas av vindkraftverken och de som byggt dem. Det är inte osannolikt att det rör sig om de senare. Vindkraftsoperatörerna har ju genom överetablering slagit sönder sin egen marknad, och levererar i stort sett enbart el när priset är lågt. Det finns därför få marknadsmässiga skäl att bygga mer vindkraft.
Samtidigt verkar regeringen bestämt sig för att forcera fram en utbyggnad, och tar alltså vid där förra regeringen slutade. Det går därför inte att utesluta att regeringen funderar på att ersätta de som trots dålig lönsamhet bygger vindkraftverk. Det hjälper emellertid varken seriösa aktörer eller elkonsumenter att regeringen öppnar upp för de vars affärsmodell är statliga stöd snarare än bärkraftig produktion.
Vad som ytterligare talar för att regeringen försöker ta den lätta vägen ut är att utredningen gäller vindkraft i ekonomisk zon. Det som ställer till det i ansökningsprocesserna är i huvudsak lokal opinion samt miljöbalken och tillämpningen av denna. Problemen med miljöbalken gäller inte bara vindkraft, utan också jordbrukare, gruvor, industrier och alla andra som driver miljöpåverkande verksamhet. Därför bör hela miljöbalken göras om.
Men istället för att lyssna på människor och reformera hämmande lagar flyttar man bara sina prestigeprojekt ut där miljöregelverket inte gäller och där den lokalbefolkning som uppenbarligen tycker fel inte har något att säga till om. Miljöbalken och det kommunala vetot gäller nämligen bara i territorialvattnet. Utanför, i ekonomisk zon, är det regeringen som bestämmer. Det är således svårt att lita på miljöministerns prat om hänsyn till lokala intressen samtidigt som mer vindkraft underlättas. Det är ju upplagt för att inte behöva lyssna på människorna.
Varje regering som aktivt försöker minska lokalbefolkningens inflytande och ge sina egna projekt en juridisk gräddfil får väldigt svårt att kalla både sig och processen att godkänna projekten legitim. Det kan således omöjligen vara slumpen att utredningen ska presenteras först juli nästa år. Genom att vänta till efter EU-valet i maj har främst Moderaterna minskat risken att väljare ute i regionerna straffar partiet. Det är svårt att känna hopp om att utredningen ska landa i något bra när politikerna som beställt den så tydligt visar att det är väljarna som är problemet.