Hela välfärden hänger på att någon vill jobba där

Bristen på tandläkare är en viktig varningssignal för vikten av att värna välfärdens anställda.

Bristen på tandläkare leder till att tusentals gotlänningar står utan en fast tandläkarkontakt och att det kan dröja många år mellan tandläkarbesöken.

Bristen på tandläkare leder till att tusentals gotlänningar står utan en fast tandläkarkontakt och att det kan dröja många år mellan tandläkarbesöken.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Ledare2023-03-01 06:15
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Bristen på tandläkare leder till att tusentals gotlänningar står utan en fast tandläkarkontakt och att det kan dröja många år mellan tandläkarbesöken.

P4 Gotland har i en rad inslag gett en bild av läget som är minst sagt besvärlig. Kraven på åtgärder från "de ansvariga" är lätta att instämma i men frågan är vilka åtgärder som kortsiktigt kan lösa krisen.

Den mest påtagliga orsaken verkar vara ett antal privata tandläkare på södra Gotland som gått i pension och där ingen ersättare än så länge har fångat upp den strandsatta kundkretsen. Konsekvenserna har blivit att gotlänningar i behov av tandvård fått söka sig till fastlandet, eller helt enkelt fått stå helt utan vård.

För inte alls länge sedan gick regionens tandvårdschef, Göran Gynther, ut och konstaterade att om man har friska tänder finns ingen anledning att göra förebyggande besök hos tandläkaren. Ett uttalande han nu, till P4 Gotland, delvis tar tillbaka och menar att Folktandvården helt enkelt inte klarar att uppfylla Socialstyrelsens rekommendationer på regelbundna besök med upp till tre års intervall om man inte har några särskilda besvär.

Problemet med bristen på tandläkare är något som behöver lösas här och nu. Frågan är hur. Man kan utgå från att frågan är högst upp på agendan för de ansvariga.

Men problemet pekar också på en allvarlig utveckling för hela välfärden och vad som blir konsekvenserna av om ingen vill jobba i yrken inom vård, skola och omsorg.

Regionen driver nu en kampanj för att locka fler lärare till ön. Inom vården är man beroende av hyrpersonal då det är brist på fast anställda. Här finns inte valet att anpassa verksamheten efter antalet anställda.

Gotlänningar i behov av vård måste få vård. Skolorna måste vara öppna och erbjuda utbildning. Äldre personer måste tas omhand i äldreomsorg och hemtjänst. 

Gotland har här särskilda utmaningar. Vi är inte självhushållande på alla specialistfunktioner utan är beroende av att människor väljer att bosätta sig här och arbeta under de förutsättningar som gäller här. 

Här finns som alla vet både för- och nackdelar. Det småskaliga är ofta en positiv utmaning då man får hugga tag i alla möjliga arbetsuppgifter och inte vara hårt specialiserad på en sak. 

Samtidigt som en liten skola, ett litet sjukhus och en liten klinik ger begränsade utvecklingsmöjligheter och antalet kollegor är lågt.

Vi kan inte vänta tills en smärtgräns är nådd när välfärden inte längre går att upprätthålla. Vi är långt ifrån den gränsen men krisen i tandläkarvården är en viktig varningssignal som måste tas på allvar.

Borde vi ingå i en större region för att trygga vår välfärd? Är ö-faktorn lösningen? Kan vi locka viktig arbetskraft med andra villkor än lön?  

Dessa frågor måste ständigt diskuteras och det är inte bara en angelägenhet för Gotland att lösa själv. Ingen annan del av Sverige har samma utmaningar som en stor kommun omsluten av vatten. 

GOTLÄNNINGEN

Det här är en ledare. Gotlänningens ledarsida delar Centerpartiets värderingar.