Ledare: Hem till byn med bönder och mjölkkor förr och nu

Från uppväxtens by i övre Norrlands kustland kommer jag ihåg att det i slutet av 70-talet fanns tio lantbruk, alltså gårdar med mjölkkor, i den. Det var mjölkbönder och deras gårdar som räknades. 
Ytterligare någon gård hade några grisar efter att ha haft mjölkkor. De jobbade inte som lantbrukare utan med annat. 
De som drev lantbruk var en man eller en familj och hade runt tio mjölkkor, ibland uppåt 20. Ofta var det ett par familjer eller föräldrar och barn som drev en gård. 
I tre fall, av de tio, var det i mitten av 70-talet nybyggda så kallade KR-jordbruk med cirka 40 mjölkkor och lika många kalvar. De sågs som stora lantbruk.
I dag finns inga mjölkbönder kvar i byn. Det mesta av åkermarken som brukades för 40 år sedan brukas dock fortfarande. Det görs av de som driver stora mjölkgårdar i grannbyar med hundra eller fler kor eller har så kallade köttdjur (oxar, kalvar, inte mjölkkor) i närliggande byar. 
I övrigt har någon mjölkbondes barn blivit fårbonde med några hundra får. Och några gårdar har blivit sådana som har flera hästar. Det talas ju sedan några årtionden om en hästifiering av landsbygden, ja återhästifiering. 
Antalet hästar i Sverige minskade ju snabbt under 50- och 60-talen fram till 70-talet för att sedan öka. Någon har gått över till att främst odla spannmål för försäljning till en stor gård med många grisar några mil bort.
På sommaren brukar det vara ledarartiklar om lantbruket. Den näringen är ju ofta mer påtaglig för många som spenderar tid vid fritidshus på landsbygden under semestern och som annan tid på året bor i en stad.
Nyheter och statistik kan också aktualisera lantbruket, som har brukat kallas modernäringen även om det numera sysselsätter få och står för en liten del av landets ekonomi.
Lantbruket har flera delar, som växtodling och skötsel av olika slags djur. I stora delar av landet är mjölkproduktion och mjölkbönder det som främst förknippas med lantbruk. Så är det särskilt i övre Norrland, där ljuset dygnet runt på sommaren gör att gräset som ska bli hö växer mycket på kort tid. 
Av statistik framgår att antalet mjölkbönder nästan halverats under 2010-talet från cirka 6 000 2010 till 3 100 nu. Antalet mjölkkor har dock inte minskat lika mycket utan bara från 355 000 2009 till drygt 300 000 nu, alltså med knappt 50 000 eller 15 procent. För 20 år sedan, 2000, var de 425 000. 
De mjölkbönder, snarare mjölkgårdar, som är kvar har alltså fler kor per gård, i snitt. Så har utvecklingen varit i en lång tid. 1970 fanns bara i ett län, Gävleborg med Gästrikland och Hälsingland, nästan lika många mjölkbönder, 3 000, som i hela landet nu.  
Året därpå, 1971, sändes första säsongen av tv-serien Hem till byn i Sveriges television. Dess skapare, Bengt Bratt, ville skildra förändringen av landsbygden och lantbruket. Han tyckte att myndigheterna gick för hårt fram med styrning av hur det borde vara på landsbygden. Även avfolkning, regelkrångel och annat tas upp i tv-serien. 
Den statliga inrättningen Lantbruksnämnden verkade för omstrukturering där små lantbruk skulle läggas ned och större, ekonomiskt mer bärkraftiga, enheter skulle gynnas. Detta bland annat med att erhålla förvärvstillstånd för inköp av (åker-)mark. 
De som slutade som småbönder skulle omskolas och skaffa jobb i andra näringar, exempelvis industrin, om de inte gick i pension av åldersskäl. 
Landsbygden i Sverige kom att avfolkas och få färre småbruk, och senare lantbruk över huvud taget, än Norge och Finland. Norge stödde landsbygd och lantbruk eftersom de från 70-talet kunde ekonomiskt i och med oljepengarna. 
Finland stödde lantbruket för att landet ligger vid Ryssland. Så det behövdes av beredskapsskäl även efter 1989. 
I vårvinterns coronatid gick Hem till byns första tre säsonger, sända 1971, 1973 och 1976, i repris. De och säsongerna 4 till 7 finns på SVT Play. 
Apropå coronan visar den på faran med att ha en liten egen försörjning och beredskap i ett land. Fram till 90-talets början behövde Sverige en lantbrukssektor av en ganska stor storlek av beredskapsskäl, för att klara av matförsörjning i en avspärrning i kris- eller krigstid.  
Det försvann med avspänningen på 90-talet in på 00-talet och med EU-medlemskapet från 1995, som gjorde det lättare att importera livsmedel. Och gav en jordbrukspolitik som inte längre var nationell utan gemensam i EU. 
På 70-talet hade bönderna slutat ha taggtråd runt kornas beteshagar. De hade ståltrådar med elstötar. Var man modig kunde man gå fram i det höga gräset och ta i tråden och känna hur det kändes att få en stöt.