Min ledare om lantbruk (27/7) påverkade centerpartistiska Gotlänningens ledarredaktör Anna Ek. Hon ägnade en ledare (28/7) åt den.
Visserligen uppskattar Ek att det i medier, som GFs ledarsida, tas upp ämnet lantbruk. Sedan ställer Ek sig undrande till syftet med min ledare och tar upp det hon finner vara svagheter.
Som Ek känner till har texter på ledarsidor nuförtiden olika karaktär. Ibland kan de ta upp ett ämne och skildra det.
Jag har även skrivit om försvarets minskning. En skildring gavs då av ett politiskt beslutat område.
Lantbruket är inte lika politiskt styrt, men påverkas av politik på främst EU-nivå. I 25 år, sedan EU-medlemskapet, är ju jordbrukspolitiken gemensam i EU. Och dess ekonomiska stöd på minst åtta miljarder kronor per år för Sveriges del via EU.
Ek fann att min ledare inte bidrog till en verklig bild av branschen utan cementerade fördomar. Det får stå för henne.
Om det är 70 000 företag inom lantbruket och 170 000 som arbetar i dem, vilket Ek framhåller, är ju de 3 100 mjölkgårdarna bara knappt fem procent. Mjölkkor och de gårdar de är på är ju trots det sinnebilden av lantbruk för många.
Flera lantbruk bedriver skogsbruk, som Ek påpekar. Skogen är en betydande näring med stor (netto-)export av trävaror och papper. Det stämmer. Och skogsbruk sker på nästintill helt marknadsmässiga grunder.
Ek anser utifrån ledaren att en oförmåga att ta ansvar för sin inblandning i den utveckling som är i dag råder, hos S och vad jag förstår mig. Men jag har aldrig haft med detta, exempelvis lantbruksnämnder, att göra.
I den mån S rår för den politik som fördes gällande lantbruket på 70- och 80-talen fanns både en politisk och folklig uppslutning kring dess mål billiga livsmedel. Däremot fanns oenighet om metoder och omfattningen.
Om det handlar Bengt Bratts tv-serie Hem till byn. Med förda politiken slogs små gårdar ut i snabbare takt än rimligt. Att landsbygden då avfolkades snabbare hade nackdelar. Av beredskapsskäl var det inte bra med en folkfattigare landsbygd.
Ett politiskt mål var att livsmedlen inte skulle vara för dyra. Det tyckte många, en majoritet antagligen. Livsmedel riskerade bli dyra med många små lantbruk som knappt gick ihop ekonomiskt.
När man (staten) inte ville ha (någon större) import av livsmedel (i alla fall sådana som kunde odlas i landet), av bland annat beredskapsskäl, försvagades sådant som kunde utgöra prispress.
Ofta drog mellanhänderna mellan lantbrukare och konsument fördel av läget och tog stor del av den förtjänst som kunde göras på livsmedelsförsäljningen. Maten blev dyr för konsumenten utan att lantbrukare tjänade (mer) på den.
Så kallade berg av jordbruksprodukter växte som staten behövde subventionera för export. Import av billiga livsmedel motverkades, politiskt av intressen som låg nära lantbruket och livsmedelsindustrin.
Synen på lantbruksnämndernas styrning av gårdar att satsa på och lägga ned var splittrat bland lantbrukare. Det skildras i tv-serien Hem till byn. En del lantbrukare tjänade på politiken, de som det satsades på och som mark styrdes till. De som fick avveckla missgynnades. Lantbruksnämnderna avskaffades 1991.
Möjligen är mjölkproduktion med kor mer central i norra Sverige, till nyligen. De ljusa nätterna veckorna runt midsommar gör att gräs för hö växer mycket då. Det är svårt att ersätta med andra grödor. Gräs/hö dominerar som foder till kor där.
Den stora minskningen av mjölkgårdarna är påtaglig i norra Sverige. Gotland med bredare verksamheter i lantbruket som spannmålsodling och andra grödor än gräs (vall, för hö) samt fårskötsel är nog bättre rustat i variation än Norrland.