Regeringen verkar dock fast fokuserad på att utsläppsminskningarna ska ske enbart i just Sverige.
I en debattartikel i DN (4/8) varnar bland andra Miljöpartiets tidigare språkrör Birger Schlaug och den tidigare ordföranden för Agenda 2030-delegationen Parul Sharma för att svensk el används ineffektivt. De påpekar att vår utsläppsfria energi skulle göra större nytta om exporten ökade till länder som i dag är beroende av kolkraft eller andra fossila bränslen, såsom Polen och Tyskland.
Grundpoängen i debattartikeln är god – Sverige måste ta hänsyn till de utsläpp som sker utomlands, och om möjligt minska även dem. Tyvärr har regeringens energipolitik minskat möjligheterna att kontinuerligt exportera svensk el.
Svenska reglerbara kraftverk blir allt färre i och med att kärnkraftsreaktorn Ringhals 1 och även lokala kraftvärmeverk har lagts ned. Regeringen har hämmat dessa pålitliga energikällor genom höga skatter på både kärnkraft och avfallsförbränning. Därför måste mer energi från de övriga kraftslagen användas i Sverige i stället för att exporteras till exempelvis Tyskland.
Därtill har regeringens klåfingrighet satt elmarknaden som helhet ur spel, vilket redan har krävt speciallösningar som det tillfälliga återstartandet av Ringhals 1. Osäkerheten detta skapar lär minska framtida investeringar i elproduktionen. Elpriset lär också öka vilket skulle minska efterfrågan utomlands.
När energiminister Anders Ygeman (S) i juli (SR 27/7) kritiserade Moderaternas och Liberalernas förslag på utökad kärnkraft med att vi redan har överskott på el i Sverige var det typiskt för regeringens Sverigecentrerade klimatpolitik.
Ett annat närliggande exempel är ambitionen att den svenska fordonsflottan ska bli helt fossilfri, framför allt genom eldrift. Målet i sig är det inget fel på men det drivs på genom olika miljöklassificeringar som ska främja ”klimatsmarta val”. Eftersom dessa ändras så pass ofta drivs människor att ständigt köpa nya bilar för att möta kraven. Förutom kostnaden för enskilda leder detta till större bilproduktion internationellt, vilket ökar de globala utsläppen från industrin.
Oförståelsen för att svenska beslut får verkningar utomlands har också präglat kritiken mot utbyggnaden av Preemraffs raffinaderi i Lysekil. Det kommer visserligen att leda till högre utsläpp i Sverige. Men eftersom det finns en internationell efterfrågan på olja vore alternativet att det byggs i något annat land, som troligen har sämre miljölagstiftning.
Regeringen brukar framhäva att Sverige ska vara ett föredöme för andra länder i klimatpolitiken. Därför ses ofta det viktigaste målet som att minska utsläppen här. Men detta är inte bara skadligt för Sverige utan också för de globala utsläppen. När beslutet om Preemraff nu ligger på regeringens bord har den en möjlighet att prioritera vår faktiska globala påverkan framför en till guldstjärna.