Pengarna i krispaketen är inte budgeterade och det finns inte heller, av förklarliga skäl, en tillräckligt stor buffert i form av ett budgeterat överskott. Stödpaketen innehåller pengar som staten nu tvingas att låna och därmed ökas statsskulden. Nu har Sverige tack vare regeringens goda handlag med våra skattemedel den lägsta statsskulden sen 1977 vilket ger staten goda möjligheter att fortsätta plocka fram krispaket. Men resurserna är inte outtömliga och ingen vet i dag hur länge detta kommer att pågå, därför behöver regeringen prioritera hur resurserna ska fördelas.
Kommuner och regioner är lovade pengar för coronapandemins härjningar. Sjukvården möjligheter att vårda sjuka ska inte vara en fråga om pengar, har finansminister Magdalena Andersson (S) sagt. Så där lär nog mer krispengar komma framöver. Krispaketen har även varit riktade mot företag för att dem ska komma lindrigare undan den ekonomiska kris som nu följt det nya coronaviruset. Även om merparten av paketen är inriktade på garantier och krediter.
Men det som ändå känns viktigast är att delar av det sociala skyddsnätet stärkts upp för den enskilda som drabbas. Korttidspermitteringen innebär att anställda på drabbade företag kan undvika att bli varslade eller uppsagda. Karensdagen är borttagen så att de som känner symtom kan stanna hemma utan större ekonomiskt avbräck. A-kassans tak har höjts så även personer med månadslön upp till 33 000 kronor får ut 80 procent av sin lön de hundra första ersättningsdagarna. Gränsen gick tidigare vid 25 000 kronor. Dessutom är karensdagarna borttagna så ersättningen betalas ut från första dagen. Då många genom sms-anställningar, arbete i gigekonomin eller som egna företagare har riktigt dåligt skydd vid arbetslöshet har regeringen även förändrat inträdeskraven till a-kassan så fler kan få ersättning därifrån.
Tanken med att stärka a-kassan är att hålla ekonomin i gång. Har medborgarna kvar en hyfsad ekonomi trots coronakrisen kan dem även spendera pengar och de ekonomiska hjulen snurrar på. Men det som hänt är att vi förändrat vårt köpbeteende. Pengarna finns men vi spenderar dem inte på samma sätt som tidigare vilket skapat kris i vissa branscher. Från ekonomer och näringslivets olika organisationer ställs nu till och med krav på att staten ska ta över företagens ansvar för både löner och hyror. Även oppositionspartierna vill se fler och större krispaket.
Frågan är hur stor statskuld vi har råd att dra på oss och hur ska vi kunna betala tillbaka? Innan coronakrisen slog till var företagens stora problem, enligt borgerliga partier och näringslivsorganisationerna, de alltför höga skatterna. Hur ställer dem sig i dag till att skatterna för företag höjs när den här krisen väl är över?
Jag skulle vilja se en överenskommelse mellan riksdagens partier där man lovar att, när krisen är över, införa ett skattepaket för att återställa statsskulden till samma nivå som den var vid årsskiftet. Detta bör ske under ett förutbestämt antal år och får inte tas ut som en besparing i någon annan budgetpost. Jag skulle även vilja se att det paketet innehöll medel för att bygga upp de beredskapslager som vi uppenbart saknat. För det skulle inte vara bra, efter de erfarenheter vi nu får av coronapandemin, om riksdag och regering minskar eller bibehåller dagens skattetryck och samtidigt bygger upp det som vi uppenbart har behov av och spara oss tillbaka till en den sunda ekonomin staten hade innan coronakrisen. Det skulle inte göra samhället starkare inför nästa kris.