När RUT-bidraget infördes pratades det i stora ord om de positiva effekter som reformen skulle ge. Personer som stod långt från arbetsmarknaden skulle få jobb, främst personer med utländsk härkomst vilket skulle öka integrationen. Reformen skulle underlätta livspusslet för barnfamiljer och samtidigt främja möjligheten för föräldrar att jobba mer. Dessutom har det framförts att reformen skulle vara självfinansierad genom minskat svartjobb/fler vita jobb och fler arbetstimmar där livspusslet lösts.
Men riksrevisionens utredning som publicerades i februari visar att de flesta positiva följderna av RUT-bidraget uteblivit. Många av de nya arbetstillfällen som faktiskt skapats har gått till personer bosatta inom EU, så kallad arbetskraftsinvandring. Alltså inte till arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden. Det är en mycket liten del av de som nyttjar RUT-bidragen som har hemmaboende barn. Svartjobben har minskat men inte i den utsträckning som förutspåtts. Däremot har inkomsten ökat mer bland sammanboende under 57 år som nyttjar rutbidraget än i motsvarande grupp som inte nyttjar rut. Men om det bevisar att den gruppen jobbar mer tack vare RUT-avdraget eller om den ökade inkomsten gav dem möjlighet att använda ruttjänster kan inte riksrevisionen säga. Hönan eller ägget ni vet.
Kommunalarbetaren undersökte 2019 hur företag inom städbranschen lyckades öka integrationen genom att anställa personer som kommit till landet som flyktingar. Kommunalarbetaren upptäckte att det var betydligt fler av dem med utländsk bakgrund som kom från andra EU-länder än de med flyktingbakgrund. På varje anställd med flyktingbakgrund gick 2,7 anställda från EU-länder. Vi pratar här om subventionerad arbetskraftsinvandring, något som knappast främjar integrationen.
RUT-bidraget har dessutom omfördelat skatter från glesbygdskommuner med höga skatter till storstadskommuner med låga skatter. Så reformen är knappast vad man kan kalla en glesbygdssatsning, snarare tvärtom. Något som också bidrar till att klyftorna i samhället växer.
Som om det inte skulle räcka för att lägga RUT-bidraget i pappertuggen för dåliga reformer, kan läget för en utökning, nu mitt i en världsomspännande pandemi, inte vara sämre. Samtidigt som vi i och med coronapandemin ser vilka behov som finns inom sjukvård och omsorg vill Centerpartiet driva igenom nya möjligheter till RUT-bidrag. Medel- och höginkomsttagare i storstädernas välbärgade områden kan nu bli subventionerade för tvätt på tvättinrättning, hjälp med möblering av sina bostäder inklusive montering och bortforsling av de gamla möblerna och dessutom tillsyn av sin fritidsbostad, eller sin permanenta bostad under tiden man tillbringar i fritidshuset eller utomlands.
Jag hade hoppats att Centerpartiet tagit till sig av de fakta som finns och de utmaningar som coronapandemin visar att vi har och valt en väg där statens resurser användes där de behövs. Men i valet mellan mer pengar till vård och omsorg eller ökade klyftor i samhället väljer Centerpartiet att satsa på en reform som bevisligen inte uppfyller ens anledningen till reformen och samtidigt öka klyftorna i samhället.