Häromdagen publicerade jag en ledare av Adam Yngve, där han skrev om hur man kunde förvänta sig krav på statligt matstöd och prisregleringar. Det dröjde inte länge innan han blev sannspådd. Ja, det hann ske mellan dess att jag färdigställde sidan och själva publiceringen.
Föga förvånande var det Vänsterpartiet som skar pipor i vassen. Partiet vill att regeringen ska sätta press på matvarukedjorna under hot bland annat om prisregleringar. Hur grumligt och ogenomtänkt förslaget var avslöjades väldigt obarmhärtigt i Aktuellt. Vänsterpartiets ekonomisk-politiske talesperson Ali Esbati sprang på professor Lars Jonung. Esbati hade behövt krockkuddar.
Jonung totalsågade Vänsterpartiets förslag och påpekade att man inte kan bekämpa inflationen med prisregleringar, med hänvisning både till forskning och erfarenheter, även från Sverige, av tidigare försök. Om regeringen skulle träffa livsmedelskedjorna för samtal så vore det, enligt Jonung, inget annat än "politisk teater" och låtsad handlanskraft.
Ali Esbatis gjorde sitt bästa för att blåsa lite trovärdighet i Vänsterpartiets förslag:
– Nej, men alltså, det är ju inte så att vi föreslår det här som en lösning på hela inflationsproblemet. Vi föreslår en konkret ingång för att förhålla sig till en konkret marknad. Det blir väldigt problematiskt att ställa idén om marknader mot den verklighet som råder på marken som många människor möter i dag.
Förutom ordet "konkret" vad konkretionsnivån låg. Och Jonung kontrade med:
– Låt oss se på verkligheten. En mycket stor del av den svenska livsmedelskonsumtionen, av de varor som säljs i detaljhandeln, kommer ju från utlandet. Allt från bananer, apelsiner, olivolja, vindruvor. Vi kommer ju inte på något vis att få omvärlden att sälja dessa produkter billigare till Sverige än till andra länder. Vi måste acceptera världsmarknadspriser och vi måste inse att vi befinner oss i en mycket besvärlig situation på grund av kriget i Ukraina och då ska vi inte plötsligt börja syssla med någon politisk hokus pokus som antagligen bara kommer att göra tillståndet i Sveriges ekonomi värre.
Det är olyckligt att några få livsmedelskedjor är så dominerande på den svenska livsmedelsmarknaden. Det är dock inget nytt fenomen. De som verkligen kan sätta press på dessakedjor är Sveriges konsumenter genom att fler undviker att slentrianhandla. Och då menar jag både vad man handlar och var man gör det.