Intervju
I boken Till de utsattas försvar, skriver Nordström om hur det var att utmana den svenska åsiktskorridoren. Varför skrev du boken?
– Dels ville jag beskriva händelserna kring ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall, om den åsiktskorridor vi mötte och mediestormen vi hamnade i. Dels ville jag skriva om hemlösa, papperslösa, offer för människohandel och andra utsatta individer som fallit mellan stolarna i det sociala skyddsnätet, som vi möter varje vecka i vår juristjour.
Vad är åsiktskorridoren för något?
– Jag skulle sammanfatta det som ett destruktivt klimat, som gör att det i princip blir omöjligt att diskutera etiskt svåra frågor offentligt utan att man antingen stigmatiseras, misstänkliggörs eller blir utfryst.
Varför tror du att det är så?
– Det är svårt att svara på det, men vi har en stark konsensuskultur i Sverige. Du ska helst hålla dig till det politiskt korrekta och du ska inte sticka ut för mycket. Det finns en ängslighet kring etiskt komplicerade frågor. Jag kommer från Norge och där är det inte alls som här.
Valde man medvetet att inte förstå era synpunkter?
– Min klient och jag utmålades för att vara del av en stor kampanj mot den svenska aborträtten. Men det var inte en fråga om abort, utan en fråga om samvetsfrihet. Det hade varit mer hederligt om vi i den offentliga debatten faktiskt kunnat diskutera sakfrågan, samvetsfrihet som en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen. Det handlar om en minoritet i Sverige som av religiösa eller samvetsövertygelse önskar samvetsfrihet och mänskliga rättigheter handlar om att skydda minoriteter i förhållande till staten. Man var inte heller hederlig nog att säga okej, det fungerar i Norge, Danmark och fyrtio länder i Europa, vad är det som gör att det inte fungerar i Sverige?
Kritiker till samvetsfrihet menar att det handlar om vårdvägran. Är det inte så?
– Det här att försöka vända barnmorskornas rätt till samvetsfrihet till att handla om vårdvägran blir pinsamt. Våra klienter skulle ju jobba i förlossningsvården och på BB och de gör det i Norge i dag. Samvetsfrihet gäller för många yrken. Det gäller för journalister, präster, läkare och poliser. Läkare ska till exempel inte behöva åldersbestämma en flykting. Poliser ska inte behöva verkställa utvisningar om de skulle anse att det strider mot deras samvete. Om vi pratar om samvetsfrihet inom vården så har ju dödshjälp varit kanske det mest aktuella i Europa.
Med allt du vet i dag, hade du tagit dig an fallet?
– Det var tur att man inte visste vad som skulle hända. Men jag tror faktiskt ändå att jag skulle ha gjort det. Det är fortfarande lika självklart för mig med rätten till samvetsfrihet. Det är fortfarande en mänsklig rättighet som respekteras i fyrtio länder i Europa. Det borde vi kunna klara av att respektera även i Sverige. Men det är klart att jag då hade hoppats att det skulle vara en lite lugnare process, där man hade kunnat fokusera på juridiken.