Nu är vi på upploppet för alla partier att fastställa sina listor inför kommunalvalet i höst.
Det lär som vanligt bli både överraskande och förväntade namn som pryder valsedlarna. Med erfarenhet av den senaste mandatperioden kan vi också räkna med att många av de kandidater som väljs i september kommer att lämna sina uppdrag före nästa val.
Politikerrollen är tuff. Man får sällan klappar på axeln från medborgarna och det är mycket obetalt arbete på fritiden. Fler och fler ser på politiken som en metod att få igenom sina personliga önskemål, den politiker eller parti som gör som jag vill i en specifik fråga får min röst. Nästa gång kan det vara ett annat parti som driver en annan fråga i den riktning jag vill.
Det svåra med att utföra det politiska arbetet är att det alltid finns tusen om och en miljard men att ta hänsyn till. Plus den irriterande faktorn att man måste hantera en helhet.
Politiskt arbete handlar om att göra verkstad, till skillnad från mig och andra som sitter på läktaren och kommenterar det andra gör. Vi är självklart inte utan makt att påverka men det riktiga arbetet görs i nämnder, styrelser och fullmäktige. Genom att inom partierna fila på förslag och lösningar som man försöker få gehör för när det är dags att besluta. Då duger det inte att bara sitta och tycka en massa, då behöver man bevisa att man har något bättre att komma med än det man klagar på.
Jag kommenterade detta i en ledare nyss angående att det till valet av allt att döma kommer att finnas två nya partier att rösta på. Två partier som hittills karaktäriseras av att de dömer ut andras politik. I dagens GT finns en insändare från Socialisterna – Välfärdspartiet där vi kan se vilka som företräder partiet och vad de vill. Eller nej, det får vi inget veta om, tyvärr.
Insändaren består till 100 procent av uppradande av en massa problem som man anser att befintliga partier bär skulden för solidariskt. Insändaren består av 0 procent egen politik eller egna förslag, mer än att man får förstå att de vill lösa de samhällsproblem de radar upp.
Det vill faktiskt alla andra partier också. På olika sätt naturligtvis men de flesta partier har sin egen politiska vision. Vi vet sedan länge att det redan finns ett parti i regionfullmäktige som istället för egen lokalpolitik använder väljarnas förtroende till att bestämma vilket av de andra partiernas förslag de tänker rösta på.
Så vill man rösta på ett parti som klankar ner på andra utan att ha egna förslag så finns det redan ett sådant.
Anser man att politiken är mer komplex och att de enkla politiska lösningarna helt enkelt inte finns, då krävs det att man sätter sig in i de olika partiernas visioner och praktiska politik.
Nu blir det upp till partierna att möta väljarna där väljarna är, både bildligt och i tanken, det räcker inte att klaga men det räcker inte heller att predika utan att lyssna på reaktionerna.