Ett av företagen som förmedlar läkare och sjuksköterskor som hyrpersonal skriver på sin webb:
"Som hyrläkare eller hyrsjuksköterska kan du välja hur mycket du vill arbeta och hur du vill arbeta. Du kan till exempel arbeta mycket under en period för att sedan ta långledigt, arbeta varannan vecka för att umgås med barnen om du är 'varannan-vecka-förälder' eller kanske arbeta på nätterna för att frigöra dagarna. Du kan arbeta heltid, deltid eller när du känner att du vill arbeta extra utöver ditt ordinarie arbete. Du styr själv över din arbetstid och din fritid som konsult."
Det beskriver väl några av de potentiella fördelarna med ett rotlöst arbetsliv. En annan fördel kan vara lönen. P4 Gotland uppger att en hyrsjuksköterska kan tjäna 100 000 i månaden. Nja, det är nog snarare vad Regionen kan tvingas betala. Förmedlaren, arbetsgivaravgiften och Skatteverket vill också ha. Samma uthyrare som i exemplet ovan uppger att de som tar uppdrag kan tjäna "50-100 procent högre lön än som fastanställd sjuksköterska inom region och kommun".
Det finns så klart nackdelar också. Men när det gäller rekryteringen så är det detta som landsting och andra potentiella arbetsgivare för vårdpersonal konkurrerar med.
"Vi har långa och korta uppdrag över hela landet. Kontakta oss så skräddarsyr vi. Ta ledigt när du vill. Arbeta när du vill. Du väljer uppdrag."
P4 Gotland rapporterade under måndagen hur kostnaderna för hyrpersonal fortsätter öka i den gotländska sjukvården. Den nyheten känns inte ny och är det inte heller. Detta är inget unikt problem för ön. Alla regioner lider av det, och för all del även andra verksamheter som behöver anställa läkare och sjuksköterskor, även om problemets dignitet inte är samma överallt.
Hur kommer det sig att just sjukvården präglas av denna utveckling?
Landstingen har dominerat arbetsmarknaden. Stora arbetsgivare med organisatoriska arbetsmiljöproblem som kunnat diktera villkoren. Frustrerade arbetstagare. Och sedan uppstår ett alternativ där man visserligen blir rotlös men också friare. För varje år som går lär det bli fler och fler som kan tänka sig arbetslivet som ambulerande "konsult". Åtminstone om det förblir vad det är att jobba för regioner och kommuner.
Det är dessutom en process som riskerar att förstärka sig själv, när trycket ökar på den fast anställda personal som ska stå för kontinuiteten i verksamheten i takt med att fler och fler blir tillfälligt inhyrda.
Ledningen av sjukvården i Sverige måste förändras. Antingen för att vända utvecklingen mot mer hyrpersonal, eller för att hantera situationen när hyrpersonal är allt som finns.