Välfärdsföretagen har det inte lätt i somliga kretsar. Om de går runt och kanske till och med genererar en vinst, då utmålas de som utsugande parasiter på välfärdens resurser. Om de inte klarar av att fortsätta driva verksamhet under de givna förutsättningarna utan ser sig tvungna att avveckla, då kallas de för svikare som dumpar sina problem i knät på regionen.
I själva verket har Regionen god hjälp av välfärdsföretagen och det får därför högst påtagliga konsekvenser när denna hjälp uteblir. Regionens arbetsbörda är tung nog ändå, utan att det ska behöva driva all skattefinansierad verksamhet i egen regi.
Ett antal privata företag som ägnat sig åt offentligt finansierad hemtjänst har sett sig tvungna att avveckla eller skala ner sina verksamheter på Gotland. GA berättade i onsdagstidningen om Unea, som slutar med hemtjänst i Visby. Nyligen sade Solrosens hemtjänst upp sitt avtal med Gotland, som nu löper ut strax efter halvårsskiftet.
I båda dessa fall tycks det i hög utsträckning vara bemanningsproblem som gör att man inte anser sig kunna fortsätta. Samma problem har för övrigt Regionens egen verksamhet, speciellt inför sommaren och rekryteringen av vikarier.
Det är högst otillfredställande att hemtjänsten har sådana problem att behålla och att rekrytera personal. Trots åldrande befolkning har Sveriges kommuner reducerat antalet platser inom äldreboenden och kommunerna lutar sig tungt mot hemtjänstens insatser för att så många som möjligt ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. Hemtjänsten MÅSTE fungera.
Varför har hemtjänsten svårt att rekrytera när ett fyrsiffrigt antal på ön är arbetslösa? Detta är det mest grundläggande problemet, men tyvärr också ett problem som är svårlöst, speciellt om man inte är villig att vidta de åtgärder som skulle krävas för att öka drivkrafterna för arbete.
Men under dagens förutsättningar har både regionen och de privata hemtjänstföretagen anledning att fundera över hur de kan bli mer attraktiva som arbetsgivare. Man kan ju inte räkna med att en rejäl konjunktursvacka och ändrade förutsättningar på en förhållandevis het arbetsmarknad ska lösa problemen åt dem. Det kan nog krävas åtgärder både vad beträffar lönesättningen och arbetsmiljön. Hur god är exempelvis löneutvecklingen för värderade medarbetare som man vill behålla?
Att på detta sätt kommer säkert att verka fördyrande för verksamheten. Men å andra sidan är ju rekrytering och personalbrist inte heller gratis. Tvärtom orsakar det stora kostnader när befintlig personal lämnar, när man kortsiktigt måste täcka upp för denna personal, och när nya medarbetare ska anställas och läras upp. Och ännu dyrare blir det om man råkar felrekrytera. Så det finns all anledning att vara rädd om den välfungerande personal man har.