Migrationsverket verkar vara en havererad myndighet som behöver granskas mycket noga.
I ett reportage i Fokus (8/2) har det framkommit grova brister på Migrationsverket före, under och efter migrationsvågen 2015. På myndigheten har det arbetats fram en kultur av pinnjakt, där ens löneutveckling implicit varit beroende av mängden avslutade ärenden. Och eftersom det går snabbare att godkänna än att avslå ett asylärende har utvecklingen tvingat fram en ordning där man rutinmässigt beslutar om flyktingstatus och uppehållstillstånd på tvivel- eller felaktig grund.
I en intern rapport från 2017 framkom det bland annat att bland nyetablerade relationer (gällande anhöriginvandring) är 28 procent av beslutsgångarna i de beviljade ärendena “uppenbart felaktiga”, och i ytterligare 10 procent av fallen är det “oklart om utgången är rätt”. Fyra år senare granskades detta av Riksrevisionen, som också då konstaterade att det fanns stora brister i just anknytningsärendena.
Myndigheten har också utsatt sig själv för risk att bli infiltrerad. I SVT framkom nyligen att en handläggare gjort sig skyldig till 88 olovliga slagningar, det vill säga att man utan behörighet hämtar personuppgifter om exempelvis ett asylärende där en persons privata information, bakgrund och vittnesmål från hemlandet är sparade. Bakgrundskontrollerna på myndigheten har brustit, och det har varit enkelt för den som vill att få ett jobb, tillskansa sig information och föra den vidare. Detta har till synes satts i system, men trots det behandlar Migrationsverkets personalansvarsnämnd bara ungefär ett mål av olovlig slagning varannan månad. Det verkar med andra ord inte tas på särskilt stort allvar.
Det verkar också finnas språksvårigheter på myndigheten. Det handlar om att anställda med utomeuropeisk bakgrund talar med klienter på ett språk som de andra tjänstemännen inte kan förstå, och även om att många av de anställda inte har tillräcklig svenska för att göra sig förstådda. Hela 40 procent av besluten går inte ens att begripa.
Allt detta sammanlagt ger bilden av en myndighet som fullständigt havererat. Och det under lång tid. Om så bara en fjärdedel av de brister som framförs i reportaget är sanna vore det en skandal. Och det väcker även frågor. Visste regeringarna Löfven och Andersson om missförhållandena, och vad har i så fall gjorts för att förbättra situationen?
Det är uppenbart att detta behöver granskas ytterligare. Om regeringen menar allvar med att få till stånd ett paradigmskifte i migrationspolitiken måste första steget vara att städa upp i den myndighet som i huvudsak ansvarar för området. Vi kommer aldrig få en ordnad migrationspolitik så länge som tjänstemännen belönas för hur snabbt ett ärende avslutas oavsett eventuella felaktigheter, och det kommer aldrig att vara en rättssäker process så länge myndigheten befolkas av människor utan rätt kunskaper eller ens rätt uppsåt.