KRÖNIKA
Mitt i vimlet under Almedalsveckan, folk hastar mellan seminarium och debatter. Gatorna var lika fulla av folk som under Almedalsveckorna innan pandemin. Detta skulle vara den stora återkomsten för demokratifesten. Återkomsten stannades i sina egna spår vid tio i två på onsdagen. Mitt på ljusa dagen blev en kvinna knivhuggen. Partiledarnas utspel ersätts av fördömanden och tankar till brottsoffret. Det återstår att se om de sista 24 timmar av Almedalsveckan kommer fortsätta i samma takt tidigare, men det är svårt att se att någon politiker kommer att klättra upp på Kallbadhusets scen för att delta i Dagens Medias ”DJ-battle” på onsdagskvällen.
Jag själv var inte speciellt långt från händelsen för att ta del av Centerpartiets utspel i samband med Annie Lööfs tal. Den tilltänkta pressträffen blev hastigt inställd och sorlet från torget byttes till sirener och uppmaningar från poliserna att lämna plats för ambulanserna. Meddelandena i ens telefon om vilket mingel eller bar man ska gå till senare under eftermiddagen ersätts av kontroller om ens vänner är oskadda och säkra. Händelser som denna sätter Almedalens socialiserande och den glättiga utspelspolitiken som karaktäriserar ett valår i stark kontrast. Vi blir påminda om hur sköra vi är. När man låter tankarna vandra i tiden mellan att man frågar om någon om de är oskadda och att man får svar hamnar man lätt på en mörk plats som är svår att skaka av sig. Dock så måste man skaka av sig det, man måste gå vidare och försöka att hålla sig borta från de allra mörkaste tankarna. Det är såklart en högst personlig sak hur man hanterar jobbiga situationer, men för mig så går det inte att fastna i träsket som är de kontrafaktiska resonemangen.
Det är självklart att tankarna ganska fort också går till hur detta kunde hända. Hur det kan vara så att en person kan bli knivhuggen på den, antagligen, mest välbevakade platsen i Sverige. Bara ett tiotal meter från en partiledare. Det borde inte vara möjligt. Men tiden för sådana diskussionen är inte nu. Vi vet inte vad som har hänt, vi vet inte om gärningen var politiskt motiverad eller inte. Men det enda vi vet är att en kvinna har bragd om livet. Det enda vi kan göra nu är att vara tacksamma för att vi är säkra och krama våra nära och kära en extra gång.