De regionala ekonomiska skillnaderna i Sverige är större än på nästan 100 år. Detta enligt en ny rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Det växande distansarbetet, med ett ökande antal personer som regelbundet förflyttar pengar mellan olika kommuner, skapar frågor om vem skatten ska tillfalla. Frågor som regeringen måste lösa. Dagens skattesystem är inte hugget i sten.
Sedan 1980-talet har den ekonomiska utvecklingen främst gynnat de större städerna. Men för tio år sedan skedde ett skifte, och de tre storstadsregionernas andel av Sveriges BNP har legat still. Samtidigt har de ekonomiska skillnaderna mellan olika regioner fluktuerat, för att på senare år alltså gå upp.
Det är inte bara av ondo. Forskarna på SNS påpekar att ett visst mått av regionala skillnader alltid kommer att finnas, och att för små skillnader rentav kan vara ett tecken på att något är fel i ekonomin. Det innebär att regioner inte lyckas dra nytta av sina olika komparativa fördelar, som särskilda naturtillgångar.
En närmare analys av utvecklingen visar att det framför allt är Stockholms län som stagnerat. Den mest anmärkningsvärda utvecklingen har skett i Norrbotten, som sedan år 2000 gått från en nionde plats till en andraplats i den regionala BRP-rankingen.
I rapporten lyfter forskarna tre möjliga faktorer bakom utvecklingen: nya digitala möjligheter, investeringar i grön omställning och förändrade flyttmönster till följd av pandemin. Enligt SCB arbetar 1,8 miljoner svenskar, motsvarande 39 procent av arbetskraften, regelbundet hemifrån. En trend som särskilt lyfts fram är att pendlingen utvidgats från att endast gå mellan hemmet och arbetsplatsen. Med ökade distansarbete blir det vanligare med längre avstånd, exempelvis genom att under längre perioder arbeta från ett fritidshus i en helt annan del av Sverige.
Det skapar konsekvenser för det kommunbaserade skattesystemet, som utgår från att man ska betala skatt där man bor. I en tid när “var man bor” blir alltmer oklart är det inte längre givet vilken kommun skatten ska tillfalla. Detsamma gäller investeringar som kräver mark, mineraler, ett kallt klimat och liknande. Satsningar på kraftutbyggnad eller serverhallar ger exempelvis få jobb och små lokala inkomster, men ett stort bidrag till Sverige på det stora hela. Även här kan man diskutera om en del av intäkterna borde tillfalla lokalsamhället.
Att justera skattesystemet är en stor uppgift som sannolikt kräver utredningar, kompromisser och blocköverskridande enighet. Men bättre att ligga i framkant och vara beredd på att anpassningar kommer att behöva göras än att senare, med kniven mot strupen, hasta igenom reformer. Distansarbetet är av allt att döma här för att stanna. Det måste en framsynt regering ta fasta på.