24 februari. I dag har det gått ett år sedan Ryssland anföll Ukraina. Ett år av krig och krigsbrott. Ett krig som Rysslands president Vladimir Putin i ett tal häromdagen anklagade Ukraina för att ha startat. Det finns för regimer i totalitära stater en fäbless för att anklaga andra för just precis de brott man själv har begått eller avser att begå.
Att Putin i sitt tal även anklagade Väst för att trappa upp kriget stämmer in i det mönstret. Det är som Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, sade till Dagens Nyheter.
– Putins anklagelser mot väst är egentligen en spegling av det Ryssland utför eller planerar att utföra i Ukraina.
Innan stridsvagnarna rullade över gränsen var det, trots alla varningar, svårt att tro att det verkligen skulle ske. När det ändå skedde var det svårt att tro Ukraina verkligen skulle kunna stå emot angriparen. De flesta – jag absolut inräknad – både överskattade Rysslands och underskattade Ukrainas förmåga. Ukrainas utveckling från sovjetisk delrepublik till ekonomiskt utvecklad demokrati har varit besvärlig och konfliktfylld. Och oavslutad. Men Ryssland anfall tycks faktiskt ha stärkt landets övertygelse om i vilken sfär det hör hemma.
Ett snabbt slut på kriget vore oerhört välkommet, men efter ett år av krig blir det allt svårare att föreställa sig hur det ska bli verklighet. Det finns tyvärr ett förhållningssätt till kriget som gör att det riskerar att bli långdraget. Världens västliga demokratier har varit tämligen enade i sitt stöd till Ukraina. Men har varit beredda att stödja landet humanitärt. Man har varit beredda att stödja landet med vapen och träning. Upp till en gräns. Tillräckligt mycket för att Ukraina ska kunna bjuda motstånd och – oftast – hålla ställning. Tillräckligt även för att Ukraina i viss mån ska kunna återvinna lite terräng. Men inte tillräckligt för att Ukraina ska kunna avsluta kriget.
Det finns hos vissa av västvärldens ledare en inställning att Ryssland inte får förödmjukas. Det är en inställning som bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron i närtid gett uttryck för.
Men Rysslands regim känner sig redan förödmjukad. Det gjorde den regimen redan innan den startade kriget, men i ännu högre grad för hur Rysslands väpnade styrkor sedan har underpresterat. Ser den återhållsamheten i stödet till Ukraina som något annat än en möjlig svaghet? En anledning att fortsätta kriget? Jag tror inte det.