År efter år blir utländska bärplockare exploaterade och utnyttjade i våra svenska bärskogar. Och nu står några av företagarna inför rätta. De står åtalade för nio fall av människohandel, men nekar till brott. Man ska ha rekryterat bärplockare från Thailand, men väl på plats har lön uteblivit, deras boenden har varit otillräckliga och berättelser om hur man inte haft någon mat. Nu är det försommaren i gång igen och efterfrågan på bär ökar.
Under sommaren är det många som äter bär. Köp närodlat och från Sverige om man inte kan plocka själv brukar det heta. Men när svenska bär plockas för så ruttna arbetsvillkor att de inte längre är goda att äta - vad gör man då?
Flera berättelser om misär, dåliga arbetsvillkor och otillräckliga löner har genom åren dykt upp. Det har pratats om både människohandel och modernt slaveri. De har fått jobben genom rekryterare i Thailand, som tagit betalt för processen. Skuldsatta har de kommit till Sverige i hopp om att både betala av sin skuld och kunna försörja sina familjer. Att svenska företag fortsätter att köpa in arbetskraft från just Thailand innebär att man inte bara vet om hur systemet fungerar – utan man väljer också att utnyttja det. För att tjäna mer pengar. Och att det står två företagare åtalade är en bra början, men det räcker inte på långa vägar.
En gemensam "task force", arbetsgrupp, har satts in för att bekämpa arbetskraftsexploatering och i den sitter nationella myndigheter såsom Arbetsmiljöverket, Migrationsverket, Polismyndigheten, Skatteverket och Åklagarmyndigheten. Även representanter från civilsamhället, fackförbund, olika kommuner och näringslivet är med.
Men vart leder detta arbete egentligen? De flesta arbetsgivarna som plockar hit utländska bärplockare har inte tecknat kollektivavtal. Samtidigt har fackförbunden inte velat hjälpa de utländska medborgare som omfattas av kollektivavtal då de inte är deras medlemmar. Här behöver fackförbunden göra mer. Samtidigt behöver myndigheterna granska företagen som anställer.
Ofta ligger fokus på personen som ska komma hit och jobba i migrationsprocessen, men de enda skurkarna i dessa fall är arbetsgivarna.
Varför har vi i Sverige så svårt för granskningar? Man antar ofta att allt ser bra ut – även när man har bevis på att det inte gör det. Är vi så rädda för att granska de med makt?
Att bärplockarna själva inte vill prata om vad de varit med om är enkelt att förstå. De har ingen som representerar dem och de är i ett främmande land. Bevismaterial går att använda mot dem och kan skapa repressalier. I slutet av dagen är det enda de vill ha en skälig lön som det går att leva på.
Och just därför behövs större granskningar av företagen. Kanske till och med stänga ned företag som sysslar med människohandel och modernt slaveri? Kritiker kommer säga att det är ett extremt förslag, men är det inte redan extremt att utnyttja människor på det här sättet?
Borde inte det logiska vara att ha svenska ungdomar som sommarjobbar i skogarna med att plocka bär? Det gör man i liknande branscher – exempelvis för att plantera träd. Men att bärföretagen väljer att år efter år köpa in arbetskraft har endast att göra med att de vet att de slipper betala. De slipper uppfylla standarder som skäligt boende och de behöver inte stå till svars inför något fackförbund. Det är en medveten strategi som tyvärr blivit ett inhumant systematiskt arbetssätt. Och myndigheterna behöver granska företagen.