Postutdelning varannan dag. Brevlådor som töms allt tidigare på dagen och mer sällan och frimärken som efter årsskiftet får en höjning på 22 procent. Hur dyr men dålig service förväntas Sverige tåla? Mycket mer verkar det som.
En hel del har blivit dyrare sedan 2020 men få saker kostar det dubbla samtidigt som kvalitén och servicen försämrats avsevärt. Förklaringen från Postnord är att intäkterna från portot minskar då färre skickar brev, medan de fasta kostnaderna ökar. Men när det kostar 22 kronor att skicka ett simpelt litet vykort som tar flera dagar på sig att nå mottagaren, ja då är det kanske inte konstigt att man drar sig.
Postnord är ett krisande bolag. Förtroendesiffrorna är låga och kunderna arga. Enligt Förtroendebarometern (2024) har endast 19 procent av svenskarna högt eller ganska högt förtroende för Postnord. 2014 låg den siffran på 44 procent. Det är inte så konstigt när servicen blir allt dyrare men sämre och paketen inte kommer fram.
Förvisso finns det för just paketleveranser andra alternativ att välja på men vad gäller leverans av hederliga brev är Postnord fortsatt det enda alternativet. I ett avlångt land som Sverige med mycket glesbygd är det kanske inte konstigt att det tar tid för posten att nå fram, eller att det inte är ekonomiskt försvarbart att köra postrundor varje dag när volymerna minskar men frågan är hur mycket betalt ett statligt bolag kan ta för en tjänst som blir allt sämre.
Under flera års tid har svenskar vittnat om hur Postnord misslyckas med att leverera paket och brev till slutadressen utan istället levererar dem långt bort, hur försändelsen tar tid eller hur man sitter hemma med telefonen i handen redo att ta emot ett paket bara för att få ett sms om att det inte gått att leverera. Trots de låga förtroendesiffrorna och den usla servicen har Postnords VD Annemarie Gardshol uttryckt en önskan om att posten skulle få fem dagar på sig att leverera brev. Idag finns det ett servicekrav som säger att 95 procent av breven ska levereras inom två dagar, något Postnord inte klarar av.
Ständigt sjunkande förtroende för ett statligt bolag som inte klarar av sitt uppdrag kan knappast vara något som ansvarig minister Elisabeth Svantesson (M) är nöjd med. Grunden i uppdraget är enkel: Leverera brev och paket från avsändare till mottagare.
Att brev och paket kommer fram i hela landet är en nödvändig samhällsservice, oavsett vad man tycker om statliga bolag som sådana. Det finns all anledning att se över styrningen och organisationen för Postnord. Uppenbarligen har det inte varit helt lyckat för Sveriges del att slå sig samman med den danska posten och problemen går inte längre att blunda för.
Till syvende och sist måste man ställa sig frågan hur dålig service kan Sverige och framförallt glesbygden förväntas tåla? Hittills är det tyst från regeringen vad gäller den allt sämre servicen. Vad gäller hur mycket människor utanför de största städerna förväntas tåla, verkar svaret vara mycket mer.
Postutdelningen sker allt mer sällan och det blir allt dyrare att skicka brev. Om vi ens kan förvänta oss en fungerande postservice i framtiden är oklart.