Socialdemokraternas arbetsgrupp för ett hållbart arbetsliv har nyligen låtit meddela att man till sommaren kommer lägga fram ett förslag om förkortad arbetstid med bibehållen lön. Man blåser därmed nytt liv i ett gammalt förslag som utretts och lagts på hyllan hela fem gånger sedan 80-talet.
Att förkorta arbetstiden med bibehållen lön är i praktiken ogenomförbart såvida man inte är beredd att acceptera omfattande försämringar för offentlig sektor. Svenskt Näringsliv har nyligen räknat på saken. Där kom man fram till att om arbetstiden bara kortades ned till en sju timmars arbetsdag hade det medföljande produktionsbortfallet inneburit att BNP sjunkit med 500 miljarder per år.
Hur ska ett sådant allvarligt bortfall kunna kompenseras för, och särskilt i ett land med så redan låg tillväxt att man tillhör Europas sämsta? Det hade varit förödande för svensk ekonomi. Det vore inte seriöst att gå till val på något annat än smärtsamma och omfattande budgetåtstramningar om man samtidigt vill drastiskt sänka skatteintäkterna. Det får man nog förmoda inte är Magdalena Anderssons (S) mening.
Socialdemokraterna vet nog att en förkortad arbetsdag skulle innebära svåra ekonomiska utmaningar. Det var rimligtvis därför frågan inte vidrördes under deras senaste åtta år av regeringsinnehav. Socialdemokraterna är ju det gamla industripartiet, som vill se en stark tillväxt inte minst eftersom man vet att välfärdsstaten börjar halta i samma sekund som ekonomin gör det.
Att partiet nu väljer att nosa på frågan bör således i första hand tolkas som ett tecken på S frustration över att befinna sig i opposition. S behöver hitta konkreta valfrågor, eftersom det senaste valet – där motståndet mot Sverigedemokraterna var det enda man egentligen erbjöd – inte gick vägen. Men man bör akta sig för populism av detta slag, eftersom risken är att det en dag kommer behöva genomföras.
Det vore betydligt mindre skadligt att i stället göra arbetslivet mer hållbart genom att erbjuda större flexibilitet. Att tillåta distansarbete i högre utsträckning vore en bra början. Det går även att diskutera huruvida en arbetsvecka på fyra dagar, utan ett minskat antal arbetstimmar, går att införas som alternativ. På så vis kan man ge människor ett högre inflytande över sitt eget arbetsliv.
Det är möjligt att Sveriges välstånd i framtiden blir så stort att vi har råd med kortare arbetsveckor. Men det är svårt att se att så skulle vara fallet just nu, när såväl rättsväsendet som försvaret är i behov av stora resurstillskott och välfärden samtidigt går på knäna. Situationen lär inte förbättras av att vi arbetar dyrare och mindre.