Hur kan det komma sig att Gotland, tillsammans med Västernorrland, är den region där utgifterna för hyrläkare utgör störst andel av personalkostnaden vid regiondrivna vårdcentraler? Så förhåller det sig åtminstone enligt en ny kartläggning utförd och publicerad av SVT (Sveriges Television).
Hyrläkarnas andel av personalkostnaderna i den regionala primärvården är enligt SVT högre för Gotland än för Norrbotten och Gävleborg. Det ska dock påpekas att det är två regioner som inte svarat på SVT:s frågor. Västerbotten och Värmland är därför inte med i jämförelsen. Men oavsett hur Västerbotten och Värmland skulle ha placerat sig om de varit med, så hade det inte upphävt behovet av frågan varför just Region Gotland har så stort behov av hyrläkare. Det borde inte behöva vara så.
Gotlands läge i Sverige kan beskrivas som perifert. Men knappast i jämförelse med exempelvis Norrbottens. Gotland är en attraktiv plats en kort resa från huvudstaden och även om bostadsmarknadens prislägen och tillgänglighet kan utgöra ett problem för somliga rekryteringar så borde det inte utgöra ett avgörande hinder för jämförelsevis välavlönade läkare.
När Gotland ändå befinner sig i toppen av hyrläkarligan så kan man ju inte låta bli att fråga sig hur Region Gotlands rykte som arbetsgivare ser ut. Hälso- och sjukvårdsnämnden brottas med ett stort underskott. Kostnaderna för hyrpersonal underlättar inte. Å andra sidan bidrar inhyrd personal till att upprätthålla vården.
En hög andel hyrläkare i primärvården kan utgöra ett problem för kontinuiteten. Men man får ju en kompletterande bild när SVT besöker vårdcentralen i Sveg, 19 mil från närmaste sjukhus, och träffar hyrläkaren Björn Falck som i två års tid veckopendlat från Stockholm. Björn Falck utgör inte ett problem för kontinuiteten. Han ÄR kontinuiteten. Och han har en poäng när han beskriver hur hyrläkare kan vara mer effektiva än sina fast anställda kollegor. De kan träffa patienter när fast anställda kollegor ägnar sig åt möten och andra mindre patientnära förpliktelser:
– Inhyrd personal får ofta jobba mycket hårdare och det höjer produktiviteten i vården.
Sverige har aldrig haft så många läkare som i dag och ändå har vi en bristsituation. Det är något fundamentalt fel med hur vården är organiserad när inhyrd personal upprätthåller vården i alla delar av landet, medan fast anställda läkare i alltför hög grad är upptagna med annat. Här finns kanske också en bidragande förklaring varför alltfler läkare föredrar att hyra ut sina tjänster via ett eget eller ett större företag, framför att inordna sig i en organisation som kommer att stjäla deras tid.