Fram till i går hade jag en känsla av saknad. Valrörelsen pågick för fullt med allt vad det innebär i form av vallöften och pajkastning.
Partierna gör vad de kan för att sälja in just sina idéer på en oreglerad marknad. Kunderna, i form av väljarna, har inget konsumentskydd. Det finns ingen reklamlagstiftning som förbjuder överambitiös beskrivning av varan, politik. Det finns heller inget som skyddar väljarna mot osakliga påhopp på partiernas politiska motståndare.
Men detta är inte något nytt. Det är en utveckling vi sett under rätt lång tid.
Men både 2014 och 2018 fanns det olika former av faktagranskare. Jag saknar de grundliga genomgångarna av påståenden som inte känns riktigt troliga.
Oavsett om mina tvivel resulterade i grönt, gult eller rött ljus blev uttalandet granskat av någon oberoende. Jag upplevde att partierna på grund av den uppmärksamhet en faktagranskning som ledde till rött ljus medförde höll igen på osakliga och överdrivna påståenden.
Det hela började 2014 med gratistidningen Metros satsning Viralgranskaren som kollade upp sanningshalten i ”nyheter” som dök upp på sociala medier. Satsningen blev så uppskattad och framgångsrik att Viralgranskaren samma år vann Stora journalistpriset som Årets förnyare.
I och med Viralgranskarens framgångar drog fler faktakollar igång och under valrörelsen 2018 var olika former av faktakollar uppskattade inslag. Men i årets valrörelse lyser de med sin frånvaro och de nyhetsredaktioner som tar sig tid att kolla upp partiernas påståenden är både för få och gör för få granskningar. Jag upplever också att partierna inte bryr sig om de granskningar som görs. Möjligen för att det saknas ett rött ljus.
Moderaterna ligger nog på topp när det gäller tvivelaktiga påståenden under årets valrörelse. De påstår, för tredje valrörelsen i rad, att Socialdemokraterna kommer att införa en fastighetsskatt. M beskriver ett utanförskap med tvivelaktiga siffror. Som tredje exempel kan vi ta M:s påståenden om att S ligger bakom hela elkrisen. Dessa påståenden skulle mått bra av en oberoende faktakoll som ledde till grönt, gult eller rött ljus.
Det hade även varit bra om några av de påståenden, som Eva Bofride slänger sig med, på sidan här bredvid hade granskats av någon oberoende. Jag tänker då främst på påståendet att S agerar som om partiet varit för att stänga skolor på landsbygden och påståendet att S anser att regionen borde ha använt hela överskottet i budgeten till vården, skolan och omsorgen.
Ja det finns ett underskott på granskande journalistik denna valrörelse och de tidigare så framgångsrika faktakollarna saknas.
Jag avslutar med det Emanuel Karlsten skrev i DN 22/11- 2014, där han siade om en framtid där ”priset (till Viralgranskaren reds anm) framför allt kommer att symbolisera en förvirrad tid. Där branschen behövde ett förnyarpris för att komma ihåg vad journalistikens kärna faktiskt är”.
Jag tror att en ny version av Viralgranskaren behövs för att påminna oss alla om det som är journalistikens kärna. Faktagranskning. För det har jag saknat under årets valrörelse.