Partierna tävlade inför valet med utfästelser om hur mycket kompensation man ville dela ut till villaägare och bilförare för de ökade kostnaderna.
Ingen talade till den grupp medborgare som inte behöver bry sig om elkostnader eller bensinpriser helt enkelt för att man har varken villa eller Volvo. Istället får man välja mellan mat och lördagsgodis och sätta sitt hopp till medmänniskors välvilja i Facebook-grupper och hjälp från instanser som kyrkan och Stadsmissionen.
Sveriges Stadsmissioners Fattigdomsrapport presenterades i måndags och det var en kraftfull avhyvling av politikerna för deras ointresse för alla som lever i ekonomisk utsatthet på olika sätt.
"Det politiska ointresset för den ökande ekonomiska utsattheten och luckorna i det svenska välfärdssamhället som Sveriges Stadsmissioner och andra civilsamhällesorganisationer upplevt under flera år är graverande" kan man läsa.
Sveriges Stadsmissioner ser och möter ett helt annat Sverige än det som beskrivs i offentlig statistik och politikers talepunkter. Rapporten beskriver hur fattigdomen ser ut och vilka den berör.
Gotland hamnar på plats 110 av landets 290 kommuner när det handlar om andelen som lever med låg inkomststandard och/eller försörjningsstöd. 4 183 personer, vilket motsvarar 7 procent av öns befolkning. Andelen har ökat från 6,7 procent 2018.
Denna grupp människor har dock uppmärksammats av politiker efter valet. I den nya regeringens avtal med SD nämns bidrag många gånger. I samtliga fall handlar det om hur bidragen ska sänkas och att det ska bli svårare att få del av dem.
Fattigdom nämns en gång: "Utreda och föreslå författningsändringar genom vilka försörjningskravet vid anhöriginvandring skärps med målet att ingen anhöriginvandrare ska räknas som i vart fall fattig eller i risk för fattigdom vid ankomsten".
Att bekämpa fattigdom, så som den ser ut i Sverige, är också ett förebyggande arbete för en rad andra faktorer som påverkar vårt samhälle. Är man fattig är man ofta också arbetslös, ohälsan är större, och man lever ofta utanför samhället.
Den onda cirkeln är välkänd.
Något som också är en ond cirkel är de insatser politikerna faktiskt gör för att hjälpa de mest utsatta, men där man ger med ena handen och tar med den andra. Vi såg det med den höjda garantipensionen, när inkomsten höjdes, höjdes också avgifterna som är baserade på inkomsten. Det blev inte många kronor kvar i slutänden.
Samma när regeringen ville inflationssäkra nivåerna i försörjningsstödet genom att tillfälligt höja bostadsbidraget. Bostadsbidrag räknas som inkomst och vips räknas det av från försörjningsstödet. Sånt här måste lagas, allt annat är ovärdigt.
Vad är då Stadsmissionernas önskemål till politikerna?
"I det korta perspektivet måste en ny regering säkerställa att miniminivån i Sveriges välfärdssystem, såsom bidrag och pensioner, är tillräckliga för att täcka basala levnadskostnader. Inte minst för att parera de ökade levnadsomkostnader som inflationen leder till (- - -) I nära anslutning till detta måste kraftfulla satsningar göras för att människor ska ges förutsättningar att komma i arbete, försörja sig själva och bidra till välfärdssamhället".
Lättare sagt än gjort men huvudsaken är att ta ett första steg.