Den överväldigande rasismen som kommer från Sverigedemokraternas håll är och har varit oroväckande med tanke på deras större inflytande över politiken. Särskilt kopplat till Tidöavtalet. Men det har varit förvånansvärt tyst från Åkesson. Kanske har statsministern satt munkavle på honom för att han inte ska påverka den känsliga säkerhetspolitiska situationen just nu. Liberalerna däremot, de skapar problem åt både höger och vänster.
Den liberala politikern Carl B Hamilton har gjort ett uttalande om att gränsen för Sverigedemokraternas rasism går vid att de skulle börja uttala sig om judar, som man hittills gjort om muslimer. Man menar också att det inte är omöjligt att det sker. Genom att hävda att deras gräns går vid judar och inte muslimer så legitimerar Liberalerna deras rasism genom detta uttalande. All slags rasism bör mötas med avsky och omedelbar avgång från politiken. Men inte enligt Liberalerna.
Att Hamilton menar att Liberalernas absoluta gräns går vid uttalanden om judar är oerhört problematiskt. Att som regeringsparti mena att det skulle vara godtagbart att prata illa om en grupp människor men inte en annan är helt oacceptabelt.
Liberalerna målade i början av regeringsbildningen upp sig själva som någon slags garant gentemot Sverigedemokraternas högernationalistiska politik. Många liberaler tyckte till och med att det var ett misstag av Moderaterna att släppa in dem i värmen för att stötta regeringsbildningen. Många uppsatta liberaler var dessutom väldigt upprörda över att Sverigedemokraterna var på väg att bli det näst största partiet i Sverige.
Hur man vill förhålla sig till Sverigedemokraterna inom L har dock sett olika ut. Splittringen inom partiet märks tydligt i sådana här situationer. Man har också en tendens att vädra dessa konflikter relativt öppet jämfört med andra partier. Men den officiella ståndpunkten har varit att SD är något man står ut med för att kunna bilda regering. Det går inte riktigt ihop med att man nu tar deras rasistiska uttalanden i försvar och legitimerar deras rasism.
Regeringen menar att Sverigedemokraterna inte är redo för att sitta med i regeringen eftersom de gör uttalanden som är rasistiska. Då är det också märkligt att Liberalerna möjliggör för SD:s rasism genom att inte rösta ned Richard Jomshof som ordförande i justitieutskottet. Anledningen lyder att det finns en praxis att man inte byter ut utskottsordförande eller vice under mandatperioden. Något som Johan Pehrson tycker är lämpligt att hedra. Trots rasistiska uttalanden. Det tillsammans med Hamiltons uttalande visar var Liberalerna egentligen står. Och de agerar just nu som möjliggörare för SD:s rasism genom att ge uttalandena legitimitet i form av att de är ett av regeringspartierna.
Vad som har hänt med Liberalerna de senare åren är det många som undrar. Trots att deras politik inte är särskilt beundransvärd till att börja med, så har de övergett sina egna värderingar och ideal. De bedriver allt annat än liberal politik just nu. I en liberal demokrati gör man inte skillnad på grupper. Man möjliggör inte heller för rasism gentemot muslimer.