Bara någon månad efter att började det här jobbet för över sex år sedan fick jag av misstag höra att jag hatade Centerpartiet. Det var inget personen i fråga ville diskutera eller ens säga direkt till mig, men det var ändå en ”sanning”. Personen var inte någon företrädare för Centerpartiet vilket bör tydliggöras.
De ledare jag skrev i början skiljer sig rätt mycket från de ledare jag skriver i dag, men jag har ännu svårt att se hur mina tidiga ledare kunde tolkas som hat.
Ledarna innehöll befogad kritik, eller frågor jag funderade på, om än skrivet på ett mycket provocerande sätt och jag förstår att de väckte känslor. Men det var inte hat. Jag hatar inget parti eller någon politiker, och absolut inte något partis väljare. Alla sånna påståenden är befängda. Däremot ogillar jag delar av den politik som olika partier driver. Jag kan också ogilla sätt som politiker eller partier driver sin politik på.
Med det sagt så hatar jag varken Centerpartiet eller Sverigedemokraterna, eller något annat parti för den delen.
Men jag älskar vår demokrati och vårt demokratiska system, vilket är orsaken till att jag har det här jobbet. I ett demokratiskt system är det vi i media som ska granska makten. Vi ledarskribenter på Gotlands Media gör den granskningen utifrån en politiskt färgad, men partipolitiskt obunden, syn på samhälle och politik. Så vi är inte och ska inte vara objektiva.
Så hur granskar man då våra politiker och de partier som styr här på Gotland på ett kritiskt sätt, utan att bli kallad hatare? Utifrån de kommentarer som skrivits på SD-Gotlands officiella Facebook sida så tror jag inte det är möjligt. Det kommer alltid finnas de som kraftig ogillar det som skrivs oavsett hur sant det är. Det underlättar inte heller att ledande partiföreträdare spär på det hela genom personangrepp på oss ledarskribenter istället för att svara sakligt på kritiken.
På insändarsidorna i dagens GT har SD:s ordförande Lars Engelbrektsson svarat på både min och kollegan Eva Bofrides beskrivning av partiets lokala politiska arbete. Men i insändaren saknas helt svar på vilka partiets stora framgångar under den snart avslutade mandatperioden skulle vara. I ett svar till GA:s ledarsida den 24/8 tog Engelbrektsson upp två frågor de var särskilt stolta över. Ett av dessa två beslut gav socialförvaltningen 13 miljoner kronor extra till ensamkommande flyktingbarn, vilket var ett både viktigt och bra beslut. Det andra beslutet gällde regionens framtida skolorganisation där SD röstade med den breda majoriteten bestående av S, MP, FI, V, C och KD. SD:s röster spelade i den frågan ingen roll, även om det blev tydligt hur SD ställde sig i frågan.
I svaret i GA skriver Engelbrektsson angående partiets vågmästarroll: ”Med den makten har vi fått igenom maximalt med sverigedemokratisk politik, vilket också är uppdraget från våra väljare.”
SD har mycket riktigt haft en vågmästarroll och valt vilka förslag de vill stödja under hela mandatperioden, men det är bara ett av alla dessa tillfällen som SD själva väljer att lyfta fram. De extra pengarna till ensamkommande flyktingbarn som tydligen är maximalt med sverigedemokratisk politik.
Men det finns ju som jag beskrivit det förut andra beslut där SD:s röster blivit avgörande, som partiet, av lättförklarliga skäl, inte väljer att ta upp.
I frågan om Romabadet valde SD att gå med på Alliansens Romapaket, som troligen kommer att leda till att badhuset som vi kände det aldrig kommer att öppnas igen. Hade SD röstat med den rödgrönrosa oppositionen hade badet varit kvar i regionens ägo och därmed möjligheten att tillskjuta pengar för att renovera och öppna det igen.
SD:s röster var också avgörande när Hemses bägge äldreboenden leasades ut till Attendo för lägsta pris och ett 40-tal arbetstillfällen försvann från södra Gotland.
Det är i alla fall vad jag kan plocka fram där SD valt att utnyttja vågmästarrollen och som de själva beskriver det fått ut ”maximalt med sverigedemokratisk politik”.
Vill Engelbrektsson, eller någon annan SD företrädare, berätta vilka partiets stora lokala framgångar är, får de gärna skicka ett svar. För även om jag är partipolitiskt oberoende socialdemokratisk ledarskribent vill jag inte skriva direkta felaktigheter.
Och har jag förenklat och inte tagit upp ”alla aspekter i komplexa beslut” är jag lika generös. Vi vill ju bägge ha en öppen och synlig debatt där alla är med och ingen är utanför.