Utan en stat med våldsmonopol skulle den individuella människans liv med Hobbes ord bli ”brutalt och kort”.
Man kan undra om Sverige just nu försöker testa styrkan i Hobbes tes. I delar av Sverige verkar staten ha förlorat kontrollen. I området Järva i Stockholm har 17 mord begåtts med skjutvapen sedan 2018. I bara ett av fallen har det lett till att en gärningsman lagförts. Polisen säger nu själva att man inte klarar av situationen (SVT 21/10).
Men mord stannar inte i vissa områden. Natten mellan torsdagen och fredagen mördades hiphopartisten Nils Grönlund, känd under artistnamnet Einár, utanför sin bostad i området Hammarby sjöstad i Stockholm. Grönlund var bara 19 år gammal. Hans musik kretsade mycket kring våld, skjutvapen och kriminalitet och det är knappast förhastat att förmoda att hans död kan knytas till de strider som funnits mellan olika så kallade gangster-rappare.
Hiphopartister som sjunger om våld finns i alla västländer, liksom förorter med hög arbetslöshet, kriminella gäng och narkotikaförsäljning. Men det är bara i Sverige som vi ser kavalkader av mord på öppen gata. Det är också bara här vi har bombdåd. Våldet här är mycket grövre än i något jämförbart land. Med 170 personer ihjälskjutna sedan 2018 har Sverige mest dödligt skjutvapenvåld i Europa.
Därför blir det parodiskt när vänsterdebattörer skyller våldet på låga skatter och stora sociala skillnader. Sverige har bland de högre skatterna i Europa och den största social jämlikhet samtidigt som vi har mest dödligt våld.
Vill vi förstå varför Sverige är ledande i Europa på skjutvapenvåld måste vi söka förklaringarna i våra institutioner. Polis, åklagare, domstolar, socialtjänst och ytterst förstås våra politiker; regeringen som styr och riksdagen som stiftar lagar. De förmår inte att upprätthålla statens våldsmonopol. Det går att spränga, skjuta och mörda upprepade gånger utan att åka fast. Och de som åker fast är snart tillbaka på gatorna.
Det svenska samhällets förlorade auktoritet har många orsaker och lång historia. Men vi kan konstatera att Stefan Löfvens regering har misslyckats med att ”knäcka gängen”. Så sent som under de senaste veckorna har regeringen sagt nej till särskilda lönesatsningar på polisen och till ett nationellt avhopparprogram. Det senare kommenterade ansvarig Morgan Johansson (S) med att ”Staten kan inte lösa kommunernas alla problem”. Citatet fångar "nånannanismen" hos Stefan Löfvens regering. Det är alltid någon annans fel.
Men en våg av skjutvapenvåld och av sprängningar där hundratals människor dödats bara på några få år är alltid regeringens ansvar. Det är statens uppgift att sörja för lag och ordning, rättsskipning och för medborgarnas trygghet.