Ett av många områden som polisen pekat ut som särskilt utsatt. Där kan en sund och utbyggd grannsamverkan tolkas som klanliknande samhälle.
När samhället drar sig tillbaka är det lätt att andra tar över deras ansvarsområden. Behöver du hjälp med något så kan grannar ställa upp. Oavsett om det gäller läxhjälp, mat på bordet, barnvakt eller lån till ny bostad. Grannarna i området tar hand om varandra och löser de problem som uppkommer på sina egna sätt.
Ibland ingår även föreningar och lokala entreprenörer och kan både få och ge hjälp. Tillåter fotbollsklubbens ekonomi inte nya bollar finns det någon som känner någon som kan fixa bollar. Man tar helt enkelt hand om varandra. Mest för att det är smidigare och enklare än att ta sig till och ta hjälp av myndigheter, banker med mera. Och detta utan att någon brottslighet ingår i grannsamverkan.
När detta inträffar i ekonomiskt utsatta bostadsområden kan det förvandlas till det som nu för tiden kallas klanliknande samhällen i samhället.
Det här ser myndigheter och samhället stora problem med. Från politiskt håll får vi ofta höra att detta är dåligt för Sverige. I Sverige ska svenska värderingar och svensk kultur råda, och då kan vi inte tillåta egna samhällen i samhället.
När jag fick höra detta tänkte jag genast på den gotländska landsbygden. Inte för att det finns klanliknande samhällen fjärmade från resten av Gotland, utan för att det också är en del av Sverige som saknar den struktur som vanliga normala stadsbor förväntar sig. En del av landet som skapat egna strukturer för det som stadsbor inte har så långt från dörren.
Hjälpsamheten mellan grannar är stor och mycket sköts utanför de offentliga strukturerna. Skulle någon på den gotländska landsbygden behöva hjälp står grannen redo.
Jag ser likheter med det som händer i ekonomiskt utsatta områden även om behoven av hjälp skiftar mellan de olika landsdelarna. Men när det gäller den struktur av hjälp som finns på landet ser vi inga problem. Vi kallar det inte klanliknande kultur, eller ett samhälle i samhället. Vi ser det snarare som något positivt.
Ett annat sätt att fjärma sig från resten av världen är att bosätta sig i det som kallas gated comuniteis, eller grindsamhällen. Det är inhägnade bostadsområden som riktar sig till personer med pengar i plånboken.
Internationellt finns det tre olika orsaker bakom tillkomsten av grindsamhällen. De kan uppföras för att bli ett högstatusboende. De kan byggas för seniorer, och då ofta kombinerade med olika former av aktiviteter, exempelvis golfbanor. Och de kan byggas för att det finns en tro på den säkerhet som murarna ger. Något som studier från Sydafrika slår hål på.
I Sverige är denna variant av segregerat boende ännu ovanligt men det finns några exempel. Det finns inom den politiska högern en välvillig inställning till grindsamhällen som segregationsform, även om personer med andra politiska åsikter inte är lika positiva. Risken som jag ser det är att de inom murarna bygger upp en bättre infrastruktur än den offentliga och att de boende sedan ifrågasätta varför de ska betala skatt. Vilket är ett för samhället farligt sätt att fjärma sig från det svenska samhället och den svenska kulturen, än det som sker i många miljonprogramsområden.
Här ser vi tre olika former av "klanliknande" beteenden, men bara ett har fått politiker att reagera så pass starkt att de fått många av oss att hålla med om problemen, och att lösningen är hårdare tag.
Boende på landsbygden har sen urminnes tider hjälpt varandra, utan att blanda in myndigheter när det inte funnits behov. Därför finns det inte heller någon större efterfrågan på det offentliga. Landsbygdens grannsamverkan är inte hotad av kritiska politiker.
På den gotländska landsbygden hjälps man åt. Utbyggnaden av fibernätet är ett av många lysande exempel.
I de ekonomiskt utsatta områdena där samhället abdikerat och lämnat människorna vind för våg är det bara mänskligt att de hitta nya sätt att leva och överleva. Precis som boende på landsbygden gjort sen urminnes tider.
Men när personer med invandrarbakgrund drar i gång en grannsamverkan i områden där det inte behövts förut blir det något nytt, och därmed något konstigt. Vilket väcker vår nedärvda oro. En oro som utnyttjas av mörkare krafter, trots att lösningen är rätt enkel. Det räcker ju att återupprätta viktiga myndigheter i stadsdelarna och börja ta tillbaka de boendes förtroende.
När det gäller grindsamhällen ser jag de som större problem för landet. Risken blir ju att de börja ifrågasätta de skatter de betalar och frågar sig vad de får för pengarna.
Så, tillbaka till frågan jag ställde i rubriken: När blir en sund grannsamverkan ett osunt klansamhälle? Mitt svar på den frågan är inte så upplyftande, men utifrån den redovisning jag gjort ser jag bara att uttrycket klansamhällen dyker upp där de med sämst ekonomiska förutsättningar bor, ofta områden med hög andel personer med utländsk härkomst. Och det svaret ger en tydlig bild av det Sverige vi lever i.