Jag önskar att jag hade sett någon svensk politiker uttrycka det lika tydligt som Finlands president Sauli Niinistö:
– Även om vi inte definierar begränsningar för vårt Natomedlemskap har Finland inga som helst avsikter att placera kärnvapen på sitt territorium.
Men jag önskar ännu mer att Magdalena Andersson och Socialdemokraterna inte försökte skära pipor i den här vassen.
Kärnvapen i Sverige är en ickefråga. Sverige vill inte att det ska ske. Nato har inga egna kärnvapen, som försvarsalliansen kan flyttas runt mellan olika medlemsländer. Och det finns av allt att döma inga enskilda Natoländer som har kärnvapen som längtar efter att få placera sina kärnvapen även på Sveriges eller Finlands territorium.
Vad det handlar om är att vi inte bör gå in i förhandlingarna om medlemskap i Nato med definitiva krav som förekommer analysen om Sveriges och Finlands roller i alliansen. Därför innehöll inte heller Sveriges medlemskapsansökan, inskickad av Magdalena Anderssons S-regering, några sådana villkor eller förbehåll. Och sådana villkor bör inte tillföras medlemskapsansökan nu, innan processen ens är inledd på allvar. Innan alla Nato-länder ens godtagit att Sverige och Finland kan bli medlemmar.
Det säkerhetspolitiska läget är sådant att vi behöver lite realpolitiskt skinn på näsan istället för att hetsa upp oss över hypotetiska symbolfrågor. Och vi behöver en opposition som inte spelar dum i frågor som rör nationell säkerhet och Sveriges internationella relationer. Det är direkt ovärdigt och skadligt att ledande socialdemokrater nu ägnar sig åt att splittring och partipolitiska tjuvnyp i frågan om Sveriges ansökan om NATO-medlemskap.
I en helt annan fråga så kan jag inte låta bli att kommentera Gabriella Hammarskjölds (C) text på Gotlänningens ledarsida i måndagens GT, där hon påstår att jag skulle ha försatts i en besvärlig position på grund av de mycket olika koalitioner som Moderaterna är en del av på Gotland och på riksplanet:
Hon har uppenbarligen inte läst, eller åtminstone inte förstått, vad jag skrivit.
Jag har inte hyllat Moderaternas regionala samarbete med Socialdemokraterna. Tvärtom har jag uttryckligen skrivit att jag är skeptisk, men samtidigt uttryckt viljan att se tiden an och bedöma den nya koalitionen på dess eventuella meriter, på vad som händer under mandatperioden. Att det under omständigheterna var klokt att lämna Centerpartiet utanför koalitionen står jag fast vid. Gabriella Hammarskjölds uppenbara besvikelse får mig inte att ändra uppfattning.