Sedan mardrömmen som heter Tidöpartierna började styra landet finns det inte mycket kvar att vara stolt över i detta land. Migrationspolitiken har sjunkit så lågt att man skäms. Och nu har den resulterat i att en sjuårig flicka dött i Engelska kanalen i hopp om en bättre framtid.
Sverige som en gång var ett land stolta över att hjälpa människor har svikit sjuåriga Sara. Sverige, vars varumärke byggdes på humanitet, neutralitet och mänskliga rättigheter har med Tidöavtalet helt glömt bort sin identitet. Och jag skäms.
Sara, som var sju år gick i skola i Uddevalla. Varken Sara eller hennes syskon har någonsin bott i Irak. Efter ett utvisningsbeslut i Sverige tog familjen till ett sista desperat försök till att ta sig till Storbritannien för att söka skydd där. Att utvisas till Irak var inget alternativ. Ombord gummibåten befann det sig cirka 70 personer – alldeles för många, vilket resulterade i Saras död.
Men frågan är varför Sverige vill utvisa barn som har en så stark anknytning till Sverige? När började vi helt ignorera Barnkonventionen? Reagerar ingen på att andra länder inte utvisar till Irak? Eller att de åtminstone absolut inte skulle utvisa en sjuåring som går i skolan och som har vänner, en fritid och en samhörighet i landet? Det gör ont att veta att Sverige sjunkit till en så låg nivå.
I Uddevalla sörjer Saras klasskompisar och lärare henne. Det här är resultatet av Tidöpartiernas migrationspolitik. Barn som tvingas fly från Sverige i hopp om att få ett bättre liv för att de inte får stanna här. Ingen gynnas av den politiken. Av den totala avsaknaden av perspektiv. Hur det påverkar barn att förlora en klasskamrat. Hur Sara hade kunnat haft hela livet framför sig i Sverige. Men i stället ska man spara pengar. Och man vill inte ha sjuåringar med annan etnisk bakgrund i landet.
Och valsen som Sverigedemokraterna ofta brukar dra – att man ska hjälpa på plats i stället för att låta människor komma till Sverige lurar ingen längre. Efter indragna pengar till både civilsamhället och minskat humanitärt bistånd visar regeringen och Sverigedemokraterna sina rätta färger. En blåbrun sörja som helt saknar empati och respekt för barns rättigheter. Trots flertalet konflikter runtom i världen – ett ypperligt tillfälle att antingen ta emot flyktingar, eller hjälpa på plats - så ekar tystnaden.
Hade man dessutom använt Barnkonventionen i sitt sanna syfte i migrationsprocessen – att skydda barn – så hade det här aldrig hänt. Om inte Migrationsverket har en sådan press på sig att ge avslag på varenda ansökan så hade de kunnat fundera ett varv till. Ett barn som spenderat nästan hela sitt liv i Sverige. Är det verkligen humant att utvisa en sådan person? Svaret hade varit nej. Men sanningen är den att Sveriges migrationspolitik inte är human längre. Och Barnkonventionen används sällan som argument.
De ekonomiska argument som Tidöpartierna haft håller inte heller. Sveriges ekonomi har inte blivit bättre för att man utvisar fler personer. På vägen har i stället Sverige förlorat sina viktigaste värderingar.
Är det den här verkligheten som högern menade att de ville ha när de stred mot att Barnkonventionen skulle bli lag?